Regeringen skickade nyligen på lagrådsremiss åtgärder för att öka lärarkompetensen. Det är ytterligare ett i raden av förslag för att hantera den brist som kommer att drabba svenskt skolväsende. Redan om drygt tio år beräknas det saknas 45 000 lärare.
I lagrådsremissen föreslås bland annat att huvudmännens, alltså kommunernas respektive friskolornas styrelsers, ansvar för fortbildning ska stärkas. Det ska också införas försök med tillfälliga anställningar under studierna för den som utbildar sig till lärare i svenska för invandrare eller svenska som andraspråk. Därtill ska undantaget från krav på lärarbehörighet vid tillsvidareanställning, i bland annat särskolan och på komvux, förlängas till år 2028.
Förslagen står i kontrast till den senaste tidens diskussion om vikten av att anställa behöriga lärare. Dagens Nyheter har rapporterat (9/2) om skolor som väljer bort sökande med lärarlegitimation, trots att det råder brist. Framför allt har det handlat om vikarietjänster där skollagens krav på behörighet inte gäller.
Vid första anblick kan kritiken verka rimlig. Varför skulle man inte anställa den med bäst kvalifikationer? Men trots en god grundtanke finns det i verkligheten problem med att ensidigt premiera formellt avlagd lärarexamen.
Poängen med behörighetssystem är att de ska tjäna som garant för innehavarens yrkesskicklighet. Men det kräver att de formella meriterna faktiskt kan garantera rätt kompetens. Tyvärr har det inte alltid varit fallet för svenska lärarutbildningar.
De har länge haft ett rykte om sig att dra till sig studenter utan andra alternativ. För ett par år sedan rapporterades till exempel om hur enkelt det är att bli antagen. Något år räckte det i praktiken med att välja samma svarsalternativ på varje fråga på högskoleprovet för att komma in. Att alltför många sökande inte är studiemotiverade märks också på den höga avhoppsfrekvensen. Bland ämneslärarstudenter är det inte ens hälften som slutför studierna.
Även själva utbildningarna har lämnat en del att önska. I den senaste granskningen från Universitetskanslersämbetet, UKÄ, bedömdes över 40 procent av förra årets utbildningar ha ifrågasatt kvalitet. Senast i januari (Aftonbladet 18/1) drog UKÄ in rätten att utfärda examen för förskollärare respektive grundlärare med inriktning fritidshem från Högskolan Dalarna och Borås högskola. Dessutom har läroplanen saknat grundläggande moment som kognitionsvetenskap.
Flera av dessa problem håller på att åtgärdas. Men tills vidare är formell examen inte den vattentäta merit som den borde vara. Därför kan personer utan behörighet men med exempelvis lång erfarenhet faktiskt vara mer kvalificerade. Skolorna bör nyttja sådan kompetens där den finns – inte slänga den i papperskorgen.