Regeringen gav förra året länsstyrelserna i uppdrag att ta fram regionala strategier för att nå de nationella jämställdhetsmålen. Dessa övergripande mål handlar bland annat om att kvinnor och män ska ha en jämlik fördelning av makt, inflytande, ekonomiska resurser, utbildning och hälsa. Samt att mäns våld mot kvinnor i nära relationer ska upphöra. Det är lätt att stämma in i dessa mål på ett övergripande plan. Men tittar man närmare på analysen och metoderna som ska användas så blir det problematiskt.
Den metod som ska användas heter jämställdhetsintegrering. Det är, enligt länsstyrelsernas definition, en strategi för att motverka att jämställdhet hamnar vid sidan av andra politiska frågor och verksamheter. Det innebär att jämställdhetsfrågan ska analyseras vid alla förslag, beslut, planering, genomförande och utvärdering. Oavsett vilken fråga det rör sig om. Man gör alltså jämställdhet till en fråga som är överordnad alla andra frågor. Man kan fråga sig om det är praktiskt möjligt. Man bör fråga sig om det är lämpligt.
En central analysmetod som ska implementeras i detta arbete är ”normkritik”. Bland annat ska normkritisk pedagogik införas i skolor och förskolor. Vilka normer är det då som ska kritiseras i förskolan? Det är sannolikt inte normen att man inte slår leksakstraktorn (eller dockan) i huvudet på andra barn.
Alla samhällen har normsystem och alla människor behöver dessa system. Alltså är det inte förekomsten av normer som är problemet. Men oftast framställs nyttan med ”normkritik” just på detta sätt; eftersom normer (i största allmänhet) riskerar att bli begränsande för vissa människor så anses normkritik vara lösningen. Det är enskilda normer som kan vara problematiska, men dessa pekas sällan ut av normjägarna. På så sätt lyckas normkritiken smyga under allmänhetens radar.
Länsstyrelsens strategidokument ger några få ledtrådar. ”Traditionella normer” och ”stereotypa föreställningar om kön” beskrivs som ett problem. Närmare än så kommer vi inte, men det är tillräckligt för att skönja en ideologiskt grundad kritik av vissa normer. Det är alltså denna ideologi länsstyrelsen vill att vi inför som överideologi, genom jämställdhetsintegrering. Vi ska alla bära de normer socialdemokratin bestämt är bäst för oss.
Länsstyrelsen i vårt län går dessutom ett steg längre. Utöver de nationella målen tillför man ett regionalt mål: Alla offentliga verksamheter ska arbeta med jämställdhetsintegrering.
Kommunerna kan nu välja att ansluta sig till strategin. Kommunalrådet Thomas Kronståhl tycker att det är självklart att Västervik ska ansluta sig (VT 9/4).
De partier i kommunen som inte vill lämna jämställdhetsfältet fritt för regeringens ideologi bör sätta klackarna i backen. Västervik kan fortsätta arbetet med jämställdhet, i enlighet med de övergripande målen. Men bevare oss för det ideologiska flummet i länsstyrelsens strategi.