De stora kommunala bolagen är enligt Rönnfjord ”tre starka aktörer som inte riktigt ser hur man påverkar den privata marknaden”. Han påpekar också att det är otydligt vem som ansvarar för vad – kommunen eller Västervik Framåt.
Enligt Rönnfjord är det unikt i landet att Västervik hamnar så lågt under så lång tid i frågan om kommunal konkurrens. Det är då kanske inte förvånande att förståelsen från de ledande politikerna är kroniskt frånvarande.
Den senaste symbolfrågan är det kommunala bolaget Västervik Resort (VRAB) och dess planer på ett höghushotell. Kommunalråd Dan Nilsson (S) påstår nu att det inte är VRAB som ska bygga och driva hotellet. ”I slutändan är det marknaden som styr”, säger han till VT (27/9). Men marknaden utgörs inte av Socialdemokraterna. Om den privata marknaden ska styra – varför tar det S-styrda kommunala bolaget initiativ till att bygga hotellet?
Det är intressant att betrakta hur Dan Nilsson tvingas argumentera emot sig själv. Han vill inte att marknaden ska få bestämma över Lysingsbadets utveckling (genom att sälja bolaget), men han vill att marknaden ska styra över hotellbygget på platsen.
Kommunalrådets förvirring kan härröra ur det faktum att kommunen både har makt över, och har lämnat ifrån sig makt till, de kommunala bolagen.
Nilsson tvingas således även argumentera emot sin partikamrat Pontus Larsson, som är ordförande i VRAB. Så sent som i somras argumenterade Larsson för att det inte spelar någon roll för konkurrensen om det är ett kommunalt bolag eller ett privat företag som bygger höghuset på Lysingsbadet (VT 8/6). Det är så att nackhåren reser sig när man läser hans debattinlägg. Larsson fattar helt enkelt inte skillnaden mellan privat och kommunal konkurrens.
Ett bolag som ägs av en kommun har helt andra förutsättningar än ett privat bolag. När kommunen står för säkerheten får bolaget mer lån, bättre räntor, större möjlighet att teckna stora avtal och kan ta avsevärt större risker. Det är orättvist i sig och skadar marknaden.
När kommunala eller halvkommunala aktörer tar uppdrag, kunder och intäkter ifrån privata företagare av kött och blod så minskar dessutom möjligheten för Västerviksborna att leva på egen verksamhet och därmed också drivkrafterna till företagande.
Förstår man inte det så kan man uttrycka sig som Pontus Larsson gör – att utan VRAB hade det lokala näringslivet varit mindre framgångsrikt. Det är ett vanligt påstående som aldrig bevisats. Motsatsen är alltså mer sannolik. Men det är värre än så. Enligt Larsson är VRAB ”motorn i besöksnäringen” (VT 8/6), och ska ha en ”ledande position” (VT 30/9).
Privata aktörer kan inte göra annat än att anpassa sig till de villkor som makthavare sätter upp för marknaden. Dessutom vill man ogärna högljutt klaga på den aktör som sätter villkoren och samtidigt påverkar ens intäkter. Särskilt inte när makten över frågorna centreras till en mycket liten skara människor.
Ändå finns det vissa företagare som lyfter frågan och protesterar, vilket förtjänar respekt. Och i skydd av enkätens anonymitet talar hela Västerviks näringsliv med en röst. Endast tre kommuner i landet får sämre betyg i frågan.
Västerviks kommun behöver mindre verksamhet i kommunala bolag och fler politiker som vill ha makt och ta ansvar. Men det vill inte Socialdemokraterna.
Ledare