Utöver de vackra miljöerna och den omgivande naturen är småskaligheten ett av de stora värdena med att bo i Västervik. De flesta kan ta sig till sitt dagliga värv på några minuter. Dagens ärenden kan hinnas med på lunchen utan stress.
Det ger en livskvalitet som storstädernas många valmöjligheter har svårt att mäta sig med. Stockholmsbor har inte sällan 45 minuters pendlingstid till arbetet om de bor utanför city eller råkar bo på "fel" sida av staden. Och då har vi inte nämnt morgonrusningen i bil på väg in i city.
Med tanke på Västerviks fördelar är det inte alldeles lätt att känna igen sig i kritiken som framförs mot trafiken här. "Den kaotiska situationen vid sjukhusbron" handlar om en korsning där man kan bli stående som högst en minut.
När man hör att "Slottsholmsleden är en flaskhals utan dess like" får man en bild av något värre än Essingeleden in mot Stockholm. Inte av trafiken mellan Norrlandet och Västervik stad. Vilken i regel flyter på alldeles utmärkt om man inte har otur att hamna i en broöppning under sommaren eller fastna någon minut vid de (tillfälliga) trafikljusen längs med bygget på Slottsholmen.
Men på grund av denna "flaskhals" har frågan om en bro över Gamlebyviken börjat diskuteras allt livligare. Flera förslag på dragning över viken har förts fram. Och Vänsterpartiet (som står för citatet om Slottsholmsleden) vill bygga en bro istället för en södra infart för kommunens pengar.
Som alltid när det gäller storskaliga projekt måste man väga vinsterna med kostnaderna. Vinster i form av några minuters tidsvinst för dem som slipper köer eller slipper passera stadskärnan på väg ut från staden. Kostnaden för flera hundra meter vägbro över vatten kostar i jämförbara projekt flera hundra miljoner kronor. En bro alldeles intill stadskärnan skulle bli kortare och billigare, men skulle för alltid förfula stadsbilden. Detta måste också läggas på kostnadskontot.
Ett annat argument som förts fram för en bro är ökad säkerhet vid incidenter för de boende norr om slottsbron. Slottsholmsleden är en kritisk sträcka ur ett säkerhetsperspektiv. Den bör därför fortsätta att nagelfaras. Men så länge räddningstjänsten tålmodigt upprepar att de har beredskap för olika incidenter så är inte säkerhetsfrågan ett aktuellt argument för en bro.
Även om det inte är så stora bekymmer med trafiken i Västervik så bör frågan tas på allvar så att inte utvecklingen gör att det uppstår stora problem i framtiden. Det är därför positivt att kommunstyrelsen gav i uppdrag att trafiksituationen skulle inkluderas i kommande arbete med översiktsplan för Västerviks tätort.
En bro ska dock endast byggas som en helhetslösning efter en grundlig utredning som kommer fram till att det är en nödvändig och kostnadseffektiv lösning. Det är idag ytterst svårt att se att flera hundra miljoner kronor för att spara några minuters bilfärd för en liten del av Västerviks befolkning är ett effektivt sätt att använda våra gemensamma medel.