Traditionellt brukar den ekonomiska politiken vara kĂ€rnan i politiken. Det Ă€r genom den som vĂ€lstĂ„nd kan frĂ€mjas eller hĂ€mmas â det vĂ€lstĂ„nd som övriga delar av det offentliga sedan Ă€r beroende av. Stefan Löfven inledde sin politiska bana pĂ„ samma spĂ„r, till exempel genom vallöftet att Sverige skulle ha EU:s lĂ€gsta arbetslöshet Ă„r 2020.
Med dessa ambitioner i Ätanke har Magdalena Andersson haft en förvÄnansvÀrt tillbakadragen roll under regeringarna Löfven. Inte sÄ att hon varit okÀnd för allmÀnheten, men jÀmfört med tidigare finansministrar har hon knappast gjort ett starkt avtryck pÄ regeringens politik.
AlliansÄren dominerades exempelvis i lika hög grad av Anders Borg som av Fredrik Reinfeldt. Göran Perssons budgetsaneringar genomsyrade Ingvar Carlssons tid som statsminister och inte minst var Kjell-Olof Feldt drivande i att helt lÀgga om politiken under 80-talet.
Under sina första Är framstod dÀremot Magdalena Andersson frÀmst som en förvaltare. LÀnge verkade det nÀstan som att finansministerns enda mÄl var att fÄ ihop en balanserad budget. NÄgot som bland annat föranledde den beryktade kommentaren om tomma lador efter regeringstilltrÀdet 2014.
Budgetbalans Àr sjÀlvklart viktigt, men kombinerat med att Andersson stadigt har ökat statens utgifter har denna mÄlsÀttning snarast skadat svensk ekonomi. DÄ den har krÀvt allt större skatteinkomster.
Finansministern införde bland annat en lÀgre brytpunkt för statlig inkomstskatt och har höjt den allmÀnna löneavgiften sÄ denna nu utgör den enskilt största delen av arbetsgivaravgiften. Och hennes höjning av resolutionsavgiften för banker bidrog till att Nordea flyttade sitt huvudkontor frÄn Sverige.
Januariavtalet pÄtvingade ett visst skifte i politiken, inklusive lÀgre statlig inkomstskatt och avskaffande av vÀrnskatten. Men Anderssons ekonomiska politik hann ÀndÄ lÀgga grunden för de strukturella problem som Sverige lider av i dag. Bland annat EU:s fjÀrde högsta arbetslöshet och en internationellt sett lÄg BNP-tillvÀxt.
Ăven under pandemin har finansministerns avoga instĂ€llning till nĂ€ringslivet gjort sig till kĂ€nna. Trots att mĂ„nga miljarder lĂ„nades upp har företagare Ă„terkommande vittnat om problem med att fĂ„ nödvĂ€ndiga stöd. SĂ„vĂ€l godtyckliga undantag som krĂ„ngliga regelverk har prĂ€glat krispaketen.
Inte ens som en del av partihögern pÄ finansdepartementet har Andersson alltsÄ lyckats gynna tillvÀxt och vÀlstÄnd. Att hon den senaste tiden har dÀrtill börjat lÀgga grunden för en ny politik i klassisk socialdemokratiska tradition, med allt frÄn miljonÀrsskatt till skatt pÄ ISK-sparande, gör en sak tydlig. Mer av Magdalena Anderssons finanspolitik Àr det sista svensk ekonomi behöver.