Hur begränsade perspektiven kan bli illustrerades i söndagens Agenda (28/3). I ett av inslagen gavs exempel på ett skogsområde som två representanter från miljörörelsen betraktar som skyddsvärd naturskog. Träden i denna ”gammelskog” är omkring 200 till 300 år gamla. Det är förvisso länge sedan, men knappast urtid. Faktum är att det faller inom, vad historiker kallar, den moderna tiden.
Att träden ändå inte stått där längre än så lär beror på att marken brukades också för 300 år sedan. Naturbruk är nämligen naturligt för människan, och har följt oss genom historien. Det är även i viss mån naturligt också för naturen. Många uppskattade naturlandskap är faktiskt mänskligt skapade, från små ängsmarker som hålls öppna av djurskötsel, till hedarna på det skotska höglandet vars urskog högs ned av bosättare för tusentals år sedan.
Man måste gå tillbaka till före jordbrukets inträde för 6 000 år sedan för att hitta en period då naturen var någorlunda orörd. Och till och med då rensade jägare-samlare skogen från sly och annan undervegetation för att kunna jaga och samla enklare.
Dagens skogsbruk är alltså på intet sätt unikt i mänsklighetens historia. Inte heller föreligger det någon ödesdiger avverkning i det svenska skogsbeståndet. Tvärtom är utbredningen av den svenska skogen historiskt stor. Skogen täcker i dag 70 procent av Sveriges yta jämfört med bara en tredjedel år 1920. Den har alltså mer än fördubblats på bara hundra år.
Tillväxten har inte skett trots, utan tack vare, att skogen brukas. Också det har långa historiska anor. När exempelvis Gustav Vasa och Gustaf II Adolf lät vårda ekar till att bli flera hundra år gamla, var det inte av miljöskäl utan för att de skulle användas till att bygga kronans örlogsfartyg. Men likväl stod ekarna där och förhöjde skogens artrikedom under århundraden tills det var dags att brukas.
På samma sätt sker återplantering i dag för att skogsägare ska kunna sälja virket i framtiden. Och den del av skogsskötseln som sker av frivillig miljöhänsyn, för att till exempel främja biologisk mångfald, kan ske eftersom ägarna försörjer sig på det normala naturbruket.
Självklart betyder inte detta att skogsmiljöer inte ska värnas och bevaras. Särskilt viktigt är det att skydda hotade arter. Men vi får inte luras att tro att vi står inför något överhängande hot från modernt skogsbruk. Det är en naturlig fortsättning i mänsklig historia och sker därtill mer hållbart än många gånger tidigare. Även när naturen värnas måste naturbruket fortsatt vara regel – inte undantag.