Vad är det som händer? Är världen upp och ned? Vill V sänka en skatt? I och med att budgetnyheter portioneras ut i små dagliga munsbitar får Vänsterpartiets överenskommelse med regeringen om sänkt skatt för dem med sjukersättning oförtjänt stor uppmärksamhet.
I genomsnitt innebär det en skattelättnad på 120 kronor i månaden för de berörda. Kostnaden beräknas till en halv miljard kronor årligen. Det är inte klart varifrån dessa pengar ska tas än. Förmodligen kommer regeringen och V att bunta ihop alla kommande skattehöjningar och ta den kritiken vid ett senare tillfälle.
Med den här modellen för budgetnyheter kan V nästan komma att framstå som skattesänkare. Men skenet bedrar, V räknar kallt med att dra in pengar från ”de rika” som mer än väl täcker skattesänkningarna. Återinförd förmögenhetsskatt och högre skatt på utdelningar står på önskelistan. Och mycket mer naturligtvis – för V är inget skattesänkarparti.
Anledningen till att man nu gör ett stort nummer av att sänka skatten för de som tidigare kallades förtidspensionärer är troligen att det i nuläget är för svårt att höja skatten för alla som jobbar och åtnjuter Alliansregeringens jobbskatteavdrag.
Tanken bakom jobbskatteavdragen var att det ska löna sig att arbeta. Det utrymme för skattesänkningar som fanns skulle prioriteras för skattesänkningar för löntagarna. Detta var en bärande tanke i den så kallade arbetslinjen som fungerade och gav både ökad sysselsättning och ökade skatteintäkter.
Skattesänkningarna fick dock till följd att pensionärer, föräldralediga och sjukskrivna fick jämförelsevis högre skatt. Detta beskrevs av vänstern, i bred mening, som en enorm orättvisa och man fick det att framstå som om Alliansen infört en ”pensionärsskatt” fastän skatten för pensionärer inte höjts.
Den nuvarande regeringen och V har genomfört skattesänkningar för pensionärer, men hade säkert hellre höjt skatten för de som arbetar genom att ta bort jobbskatteavdragen. V:s långsiktiga ambition är att utradera denna skillnad helt. Gissningsvis inte genom att fortsätta sänka skatterna eller genom att dra ned på de offentliga utgifterna.
Dessbättre skulle sådana skattehöjningar väcka ett rejält missnöje bland skattebetalarna så det är inte ett alternativ – det är i det ljuset man ska se V:s stolta kungörande av att de förhandlat fram en skattesänkning för dem med sjukersättning.
Sänkt skatt för alla är en god ambition men det finns en poäng med att prioritera skattesänkningar för de som arbetar och drar in skattepengar. Det måste löna sig att arbeta helt enkelt. Det går inte att pressa löntagarna hur hårt som helst utan att de gör uppror i det lilla och svartjobben ökar. Det återstår att se om S, som också gärna vill höja skatterna, kan hålla tillbaka de mest skadliga av V:s krav på skattehöjningar. Risken är stor att det snart kommer ett batteri av nya skattehöjningar som gör det ännu mindre lönsamt att arbeta.