Tjustbanan mår inte så bra, men frågan är vems fel det är?
Partierna synes emellanåt helt överens. Nämligen i att det är de statliga myndigheternas fel. Det är dåligt med pengar till infrastruktur i länet. Dåligt med underhåll av banor. Dåligt med elektrifiering. Dåligt med trädrensning. Dåligt med nya signalsystem som ska fungera med regionens nyinköpta vagnar.
Det temat hade även ett utspel i februari från flera lokala företrädare från M, KD och S. Där ingick även regionstyrelsens ordförande Angelica Katsanidou (S) och kollektivtrafiknämndens ordförande Peter Wretlund (S). Som åtgärder mot ständigt försenade och inställda tåg föreslår de att vissa av de dagliga tågturerna ersätts med buss.
Vad som inte framgick av utspelet var att de grundläggande skälen till åtgärderna är ett akut behov av att få regionens ekonomi i balans. Inte heller framgick att M och KD i regionen röstades ned när de även ville utreda möjliga besparingar av att helt ersätta tågtrafiken med buss, samt att skjuta fram leveransen av nya tåg tills besked kommit om upprustning av Tjustbanan.
När det nu i dagarna blev dags att ta beslut i frågan passade V och S i regionen på att lägga ut dimridåer i ett pressmeddelande och menade att det hela var regeringens fel. Efter fem månader i regeringsställning är evighetsfrågan om den ickefungerande trafiken på Tjustbanan, och regionens akuta problem med ekonomin, alltså den borgerliga regeringens fel.
Det är alltid någon annans fel. Är det inte politiska motståndare, statliga myndigheter eller en nybliven regerings fel så är det för mycket träd i skogen och för många älgar på spåret. Och sedan är det befolkningens fel, som inte åker tåg och därmed gör tågtrafiken kompakt olönsam. Ja, och så är det ju andra regioners fel. Framför allt Östergötland. Som hellre ser bussresor än tåg som framtida kollektivtrafik över länsgränserna. Och som bryr sig mycket mer om sitt snabbtåg än våra länsbanor, och därför accepterar den smått absurda planen på att lägga slutstationen för Tjustbanan i Tannefors, istället för vid Linköpings centralstation.
För inte har väl de folkvalda själva något ansvar? Som att köpa nya tåg för miljarder som inte går att använda på dagens banor. Och att man misslyckats med att visa enighet om prioriteringar gentemot de statliga myndigheterna. Liksom att man misslyckats med att få mera sig Östergötland. Eller att man inte lyckats skapa folklig opinion för Tjustbanan trots ihärdiga försök att stå hand i hand med de politiska motståndarna.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Har man något ansvar för att man vägrat att ta till sig undersökning efter undersökning och rapport efter rapport som visar att resor med buss är mer klimatvänligt, billigare för samhället, snabbare och mer driftsäkert än trafiken på länets tågbanor?
Fakta talar emot tågtrafiken och hindren är så många och närmast oöverstigliga. Samtidigt har man låst sig vid att tågtrafiken måste vara kvar. Då är det kanske inte så konstigt att när det väl kommer ett politiskt beslut om att ersätta tåg med bussar så sker det av akuta ekonomiska skäl, men förklätt i beskyllningar och dimridåer.
Men visst, att långsamt lägga ned tågtrafiken, en avgång i taget, av ekonomiska skäl är ju också ett sätt göra det på. Bara inte fullt lika hederligt.
Och kanske inte fullt lika smart. Eftersom vi då förlorar möjligheten att kohandla med staten. Ty det är ett faktum att länet får för lite pengar till infrastruktur. Ingen järnväg bör läggas ned, innan vi försäkrar oss om rejäla upprustningar av annan infrastruktur, inklusive vägen till Linköping.