Nyheterna flimrar förbi. Risken för avtrubbning är påtaglig.
Förra våren talades det om ett 30-tal bränder under de senaste åren. Sedan dess har det fortsatt.
Förra sommaren. Och samma sak i år. Som vanligt misstänker polisen skadegörelse och mordbrand.
Det är en tidsfråga innan någon dör eller skadas allvarligt. När fiskeklubbens lokaler för övernattning brann hade det precis flyttat ut personer som bott där.
I april förra året brann det höga lågor i närheten av ett vandrarhem, vilket brandkåren fick lägga skum på för att rädda från elden.
I september 2019 brann det i flera garage som bara låg några meter ifrån hus där människor låg och sov. I april i år brann bilar som stod parkerad så nära ett bostadshus att polisen tvingades bryta sig in i huset för att kontrollera att ingen låg och sov.
Hur många vill bo i en sådan miljö? Hur många vill investera i bostäder, byggnader och företag under dessa betingelser? Och vad gör det med människors sinnen att leva så länge med sådan osäkerhet?
Det räcker att ta del av mediacitaten från de boende i Ankarsrum för att få svar.
– Det är otäckt att det kommer närmare och det brinner där folk bor. Oron finns och den finns för alla här i samhället.
– Man vill nästan vara hemma för att se till sitt hus.
– Det sätter sig i huvudet på oss, det har blivit en större misstänksamhet.
– Man låser in sin bensindunk ordentligt efter att man klippt gräset.
– Det är alltid obehagligt när det kommer in i samhället. Det har ju brunnit förut. Det är helt sjukt. Det är för jäkligt.
– Min fru väckte mig vid tvåtiden och sa att det brann. Jag tänkte att ”nu är det min tur”.
– Det känns förtvivlat eftersom det verkar som om att polisen inte kan lösa problemet.
– Helvetet är igång igen.
Medan polisen försöker lösa problemet fortsätter bränderna. Och tilliten till det större samhället minskar. Under tiden arrangerar Ankarsrumsborna vandringar om nätterna för att skydda sig. Och planerar att samla in pengar för att ge till den som ger avgörande tips om gärningsmannen.
Det finns anledningar att bry sig även om man inte bryr sig om ankarsrumsborna. Om problemet inte går att lösa i Ankarsrum lär det inte gå att lösa när det börjar brinna i det egna bostadens knutar.
Lund i Skåne har drabbats av 25 bränder sedan årsskiftet. ”Det här skapar väldigt mycket rädsla bland innevånarna”, berättade Polisregion Syds presstalesperson den 17 juli.
Och meddelade att de fattat beslut om en ”särskild händelse” och inlett Operation Gnista och tagit resurser från polisens Operation Rimfrost.
Som av en händelse hade man tre veckor senare anhållit en misstänkt för den senaste branden.
Man får utgå från att polisen nu fattar ett liknande beslut kring Ankarsrum – som haft fler bränder och vilka dessutom synes innebära större risk för människors liv och hälsa.
För det handlar väl inte om att Lund ligger granne med polisregionens huvudkontor och Ankarsrum är en avkrok i kommunen som är den avkrokigaste avkroken i hela Polisregion Syd?
Medan polisen funderar på det så fortsätter Ankarsrum att brinna.
I slutet av juli vaknar Lars-Erik Lindqvist av att folk sprang i trapphuset och han får då se sin bil förstöras. Hans reaktion tar priset för årets underdrift. Samtidigt illustrerar den en sorglig uppgivenhet kring sakernas tillstånd.
– Det är någon som varit här och tänt på. Det är vanligt här i Ankarsrum, säger han och menar att det hela känns olustigt.