Den rådande M-KD-budgeten klubbades igenom av en majoritet i riksdagen i december och i den dras mycket av miljövårdens finansiering in. I januariöverenskommelsen mellan regeringen samt C och L vill man göra det möjligt att leva och bo på landsbygden och värna äganderätten till skogen. Inom punkten om insatser för biologisk mångfald i överenskommelsen förordas att naturvården ”bygger på legitimitet hos de människor och verksamheter som berörs”. Syftet med de fina formuleringarna försvinner dock lätt när myndigheterna har andra uppfattningar om sina uppdrag.
Om Skogsstyrelsen inte kan ge ersättning för den skog som åläggs avverkningsförbud så bör man fråga sig om beslutet om förbud var legitimt från början. I januariöverenskommelsen står det att ersättning vid inskränkningar av skogsägares äganderätt ska säkerställas. Men det har myndigheten skjutit på till framtiden.
Oklarheten kommer av att regeringen vägrade utreda gränserna för avverkningsförbud under föregående mandatperiod trots att riksdagen bett om en utredning. Den tidigare så ivriga nyckelbiotopsinventeringen som resulterat i avverkningsförbud har i och med den nuvarande budgeten fått sig ett abrupt stopp. Frågan är öppen huruvida regeringen tänker tillsätta mer pengar för att återuppta detta. Så länge oklarheter i regeringens definition av inventeringen och pågående rättstvister fortgår så tänker inte Skogsstyrelsen betala skogsägarna deras ersättning. Nu påstår Skogsstyrelsen däremot att den uteblivna ersättningen är på grund av minskade anslag i budgeten.
Naturvårdsverket har dragit in på finansieringen av välbehövlig myggbekämpning i Nedre Dalälven. Bekämpningen av stickmyggor i området har varit återkommande sedan 2002. Området har årliga översvämningar och mycket stillastående vatten vilket är perfekta förutsättningar för myggorna. När man drar in på myggbekämpningen så blir det under en för myggen gynnsam sommar omöjligt att vara utomhus på grund av myggsvärmarna. Varför detta skulle vara ett lämpligt område att göra nedskärningar på, i stället för att exempelvis dra ned på antalet anlitade konsulter, är av den anledningen svårt att förstå.
Gör myndigheterna medvetet impopulära nerskärningar för att belägga en budget de ogillar med skuld? Hur ska riksdagen få igenom sin politik om myndigheterna för en annan?
Med minskad budget väljer myndigheterna att nedprioritera människors äganderätt och hälsa och basunerar att budgeten är den ensamma boven. Det är dock regeringens ansvar att myndigheterna efterlever riksdagens beslut. Ursäkter läggs på hög för att fortsätta den tidigare förda politiken. Trots alla löften i januariöverenskommelsen blundar regeringen uppenbarligen för myndigheternas märkliga prioriteringar som drabbar boende på landsbygden.