Mycket väsen för ingenting

Uppställning. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), vice statsminister Isabella Lövin (MP), statsminister Stefan Löfven (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) vid en pressträff då satsningen på landsbygden presenterades.

Uppställning. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), vice statsminister Isabella Lövin (MP), statsminister Stefan Löfven (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) vid en pressträff då satsningen på landsbygden presenterades.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledare2017-09-09 06:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Hela Sverige ska leva. Så brukar det heta i debatten om livet utanför de större städerna. Mottot brukar också nyttjas av de politiska partierna utan att det faktiskt gör något större avtryck i den förda politiken. Men nog låter det bra.

Frågan är om inte den nuvarande regeringen nu har gjort det allra främsta utspelet i denna tragiska genre. Statsminister Stefan Löfven (S), finansminister Magdalena Andersson (S), utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) samt minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat tillika vice statsminister Isabella Lövin (MP) närvarade alla vid presentationen av regeringens satsning Hela Sverige. Detta för att markera vikten och ambitionsnivån på satsningen i fråga. Och det var nog lika bra, inget annat tydde nämligen på att det är en särskilt avgörande insats.

Målet sägs precis som vanligt vara att människor ska kunna leva och arbeta i hela Sverige. Därigenom erkänns givetvis att så inte riktigt är fallet i nuläget. Så hur mycket satsar då regeringen på att rätta till detta fel? Hela 1,2 miljarder kronor. Dessa medel är dessutom fördelade på en lång rad mindre satsningar, den ena mindre imponerande än den andra.

Retoriken är hämtad från landsbygdsdebatten, men insatserna riktas inte minst mot de så kallade utsatta områdena kring storstäderna. Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får i uppdrag att till den sista juni 2018 etablera tio nya servicekontor. Dessa verkar främst komma att förläggas i ”socialt utsatta områden”. Redan här börjar satsningen spricka i sömmarna.

En annan av de storslagna satsningarna är ett riktat statsstöd på 70 miljoner kronor som ska gå till kommuner med särskilt stora utmaningar. Ett så futtigt belopp att det nog vore bäst att ge till en kommun med ett relativt litet och kortvarigt bekymmer.

Regeringen vill dessutom lägga pengar på att varje region ska ha ett eget exportcentrum. Det är en sällsynt vanvettig satsning. Efterfrågan på denna åtgärd torde vara försvinnande liten och detsamma gäller effekten av den.

Att Ekot på nätet satte rubriken ”Lovar miljarder till landsbygden” när de skrev om denna potemkinkuliss till satsning gör att det inte bara är regeringen som bör skämmas utan även public service.

Det hade varit bättre för alla om dessa så kallade satsningar uteblivit och skattetrycket minskat marginellt i stället. Verkningslösa åtgärder till kostnaden av ett ökat skattetryck som gör det ännu svårare att nå lönsamhet gör bara saker värre.

Skulle regeringen verkligen vilja göra det lättare att bo och verka i hela Sverige finns det också mycket gott om regler och skatter att ta bort. Varför inte den självhöjande bensinskatten som Löfven och Andersson införde härom året? Eller kanske se till att jordbruksstöden betalas ut åtminstone samma år som de är avsedda och inte upp till två år efteråt. Det skulle i vart fall göra viss skillnad.