Polisens arbete prioriteras i så väl Liberalernas som Kristdemokraternas vårbudgetmotioner. 2 500 fler anställda inom Polisen föreslår Liberalerna, brädade av Kristdemokraterna som vill ha 2 600. Att allianspartierna prioriterar polisarbetet är kanske ingen nyhet. Även Moderaterna och Centerpartiet har under våren föreslagit fler poliser.
I och med omorganisationen av polisen har många poliser slutat. Samtidigt möter Sverige nya hot som är väldigt resurskrävande. Satsningarna som allianspartierna vill göra på Polisen behövs.
Likheterna är större än skillnaderna när KD och L lägger fram sina budgetmotioner. Förslag som Kristdemokraterna särskilt vill framhålla handlar om att införa fler introduktionsanställningar samtidigt som flera arbetsmarknadsutbildningar och arbetsmarknadsstöd avvecklas.
Liberalerna vill också upprätthålla arbetslinjen. Partiet vill införa en högre gräns för när arbetsgivaravgifter ska behöva betalas för att enkla jobb ska kunna växa fram. De vill också höja gränsen för statlig skatt så att färre behöver betala den, vilket har varit blocköverskridande praxis innan den nuvarande regeringen.
Liberalerna vill också göra en stor satsning på försvaret, tio miljarder kronor på fem år utöver det som regeringen och de övriga Allianspartierna redan har enats om ska gå till försvaret. Bakgrunden till den stora försvarssatsningen är Rysslands allt mer aggressiva beteende.Kristdemokraterna å sin sida väljer att satsa på den nationella insatsstyrkan genom att fördubbla den.
Såväl Liberalerna som Kristdemokraterna lyfter även avskaffandet av effektskatten på kärnkraft som anses hota industrin, tillväxten och jobben.
Samma inriktning och fokusfrågor förenar Allianspartierna i de förslag som lagts. Nu är det bara lite mer än två år kvar till nästa val. Möjligheten för de enskilda partierna att utveckla sin politik är viktig. På det sättet kan Alliansen förhoppningsvis föra fram än spetsigare förslag inför valet 2018. Då är det också viktigt att man tar den chansen nu. Annars blir oppositionstiden bortkastad.
Det behöver i sig inte vara fel att allianspartierna samarbetar och lägger fram likadana förslag. Det innebär att allianssamarbetet kommer att underlättas inför 2018. Det kommer därmed att bli lättare att ta fram en gemensam plattform och tala med en gemensam mun. I vissa frågor kan det dock vara bra att göra det redan nu.
Att kommunicera gemensamt om exempelvis ökade anslag till polis och förslag som sänker trösklarna till arbetsmarknaden är bra för Alliansen. Det visar på handlingskraft så väl som det blir tydligare var skillnaderna mellan Allianspartierna och regeringspartierna ligger. Men det är också viktigt att under tid i opposition visa på skillnaderna mellan partierna.