Det vore inte optimalt när de redan ligger på gränsen på att hålla sig kvar i riksdagen i valet nästa år. Bättre då att försätta hela Sverige i en elkris med enorma konsekvenser för företag, medborgare, samhällsekonomi och klimatomställning. Så får man anta att riskkalkylen såg ut för den miljöpartistiska miljöministern.
I decennier har frågan om slutförvar för uttjänt kärnbränsle utforskats och utretts för att slutligen godkännas av Strålsäkerhetsmyndigheten och domstol för ett par år sedan. Därefter har ärendet legat på regeringen. Men ingenting har hänt.
I ansökan för slutförvaret ingår även en utökning av mellanlagret. Att frågan blev akut för regeringen berodde på att mellanlagret håller på att bli fullt och om inte något beslut tas i frågan så riskerar kärnkraften att helt stängas ned inom några år. Miljöminister Bolunds ”lösning” blev att bryta ut frågan om utökad mellanlagring och endast godkänna denna.
Bolund vill få det till att han löst problemet, åtminstone på kort sikt. Men så är inte fallet.
De två frågorna sitter ihop såväl byråkratiskt som juridiskt. Att bryta ut frågan om mellanlagring gör att hela processen avseende slutförvaring riskerar att få börja om. Det är anledningen till att ministern KU-anmälts och att socialdemokrater nu talar om att väcka misstroende mot honom. Och denna osäkerhet gör att kärnkraften ändå kan tvingas stänga ner inom kort, vilket branschen tydligt meddelat efter Bolunds beslut. Det statliga energibolaget Vattenfall uppger dessutom att de gång på gång frågat regeringen vad som saknas för att ta beslut, utan att få svar.
Och just uteblivna svar är ett återkommande tema i den här historien. Miljöministern har hävdat att det är en prioriterad fråga att lösa. Men källor från regeringskansliet menar att det inte förekommer något arbete för att lösa frågan. Bolund har även hävdat att det saknas vissa svar för att regeringen ska kunna godkänna planerna på slutförvaret. Men varken energibranschen, opposition eller media har kunnat få svar från regeringen vad som saknas i underlaget.
Inte heller vår grannkommun Oskarshamn, som befinner sig i centrum av den här konflikten, får några svar från regeringen. Istället fattas beslut utan att involvera eller informera kommunen.
Det är ett anmärkningsvärt sätt att behandla en kommun som i decennier tagit på sig ansvaret att mellanlagra avfallet och även jobbat hårt för att lösa slutförvaringsfrågan. Hela tiden har de varit mycket tydliga med att de ställer upp på en ökad mellanlagring endast om det fattas ett beslut om slutförvaring. Detta har frekvent förts fram till regeringen och på sistone även i ett antal debattartiklar undertecknade av den socialdemokratiska kommunledningen.
När nu regeringen kör över Oskarshamns kommun på ett historiskt och närmast förnedrande sätt, så är det ett brott mot kommunens extremt tydliga villkor. Det visar på ytterligare ett sätt att frågorna inte kan separeras och att Bolund inte löst problemen ens på kort sikt.
Utan ett beslut om slutförvaring riskerar kärnkraften att få stänga ner. Allt beroende på ett mycket litet parti som säger sig ha lösningarna på klimatarbetet men som aktivt motarbetar den teknik som är allra viktigaste för klimatomställningen.