Kungen är den svenske regent som hittills har suttit längst på tronen. Han har också lyckats med uppgiften att göra monarkin relevant och livskraftig i vår tid.
Nyligen gick Expressens liberala ledarsida ut och meddelade att den officiellt övergav den tidigare linjen där man krävde republik. Skälen är praktiska och inte sentimentala. Den konstitutionella monarkin som finns i Sverige och flera andra Nordeuropeiska länder fungerar. Det är inte bara så att konstitutionell monarki och liberal demokrati har visat sig möjliga att förena. Det har också visat sig att monarkin kompletterar den liberala demokratin. Traditionen att statschefsrollen ärvs ger stabilitet och kontinuitet – två värden som vi lärt oss förstå betydelsen av i vår snabbt föränderliga samtid.
Man kan säga att det har visat sig vara liberalt att vara för monarkin. De förespråkare för republik som finns kvar känns alltmer frånsprungna av tiden. Idag är det presidentämbetena som krisar.
Lagom till sin 75-årsdag har kungen för första gången deltagit i en podd. Det är i poddradiopogrammet Värvet som han i mer än en timme blir intervjuad av programledaren Kristoffer Triumf. Så öppenhjärtig har vi inte hört kungen tidigare. Dessutom visar han sig vara en duktig historieberättare. Kungen berättar bland annat om hur det är att vara i centrum för allas blickar – om att ibland känna sig som en fjäril på ett fjärilsmuseum, om hur han givit upp planerna på att lära sig fler språk, och om hur han försöker träna in tal när han sitter på jaktpass och sedan glömmer bort vad han tänkt säga. Bara vid något tillfälle riskerar kungen att tappa sina lyssnare och det är när han talar om skogen och skogsbruket. Detta verkar jämte miljö och klimat vara frågor som ligger kungen varmt om hjärtat.
Det är med andra ord en mänsklig kung som berättar. För Sverige i tiden, som hans valspråk lyder.
Men lyssnaren märker också hur allvarligt kungen tar sitt uppdrag. Kanske anar man företrädaren och farfadern i bakgrunden. Gustav VI Adolfs valspråk var ju ”plikten framför allt”. Det skulle också stämma in på nuvarande kung. Många belackare har påpekat att kungen inte har någonting gratis i sin roll som offentlig person. Men det kompenserar kungen med stor pliktkänsla, vilket har visat sig ge resultat. Efter snart 50 år med Carl XVI Gustaf på tronen mår monarkin bättre än någonsin. Institutionen har kunnat förändras med tiden. Kungen har levt sitt valspråk.
Dock kommer Carl XVI Gustaf att vara den siste svenske kungen på ett tag. I tronföljdsordningen väntar två kvinnor: Kronprinsessan Victoria och prinsessan Estelle. Det ser ut som att Sverige under större delen av de kommande hundra åren kommer att vara ett drottningaland. Det kommer att bli alldeles förträffligt.