Restriktioner för att minska smittspridningen av coronaviruset satte stopp för stora delar av de gängse festligheterna. Antalet riksdagsledamöter, statsråd och gäster på plats var kraftigt reducerade.
Att vädret i Stockholm var blåsigt med många hotfulla mörka moln återspeglade i sin enkelhet det politiska läget för den sittande regeringen. När statsminister Stefan Löfven (S) anlände till riksdagen var det efter en morgon med idel rapporteringar om det allt svagare stödet för hans regering. Hade det varit val i dag skulle Moderatledaren Ulf Kristersson bli statsminister, konstaterade TV4 Nyheternas väljaropinion (8/9). Och enligt en undersökning gjord på uppdrag av Dagens Nyheter (8/9) vill en majoritet av väljarna, 54 procent, ha regeringsskifte. Även bland Centerpartiets och Liberalernas anhängare finns i dag en tydlig majoritet som vill att Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska lämna Regeringskansliet.
Den regeringsförklaring som Stefan Löfven bar med sig när han äntrade riksdagshuset under tisdagen lär näppeligen förmå vända den negativa utvecklingen. Det var en tradig historia. I ett läge när de politiska spänningarna har ökat och allt fler lär sätta sin tilltro till politikens förmåga att navigera genom en svår tid kommer statsministern mest med självklarheter. Regeringsförklaringen lät som att den var ett hopklipp av gamla tal och uttalanden, snarare än en förklaring om vad som komma skall. Löfven sade att vi ska vara stolta över Sverige. Att sysselsättningen ska vara hög. Att jobben är viktiga. Och att det är gott med chokladkaka efter att ha vandrat länge i fjällen. Talet innehöll inget nytt.
Visserligen var en del av Löfvens påpekanden bra, även om de har hörts tidigare. Som att det Sverige som drabbades av coronakrisen inte var komplett. Således bör inte strävan vara att återgå till hur det var innan, utan att i stället bygga något bättre. Samtidigt är det motsägelsefullt när Löfven kräver just det – den rödgröna regeringen har redan haft god tid på sig att forma samhället. I sex år har Socialdemokraterna styrt och ställt i landet.
Något talande var dock att regeringsförklaringen tog avstamp i den nationella politiken. Utrikespolitiken kom långt in i talet. Ambitionen var inte, som den ofta annars är, att visa på stark internationell utblick. Det visar hur laddad politiken har blivit på hemmaplan, vilket gör det än märkligare att Löfven bara presenterade skåpmat. Den politik som regeringen Löfven sitter på har ännu inte förmått hantera de problem som allt oftare uppmärksammas inom sjukvården, skolan och rättskedjan. Inte heller har den förklarat hur försvaret ska rustas eller olika miljömål ska vägas mot varandra.
I ljuset av regeringsförklaringen är det naturligt att allt fler vill ha en ny regering. De rödgröna verkar sakna styrfart redan på riksdagens första dag.