Alltför länge har de borgerliga partierna saknat egna lösningar på de utmaningar som migrations- och integrationspolitiken för med sig. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har med sitt utspel om tre konkreta reformer av migrations- och integrationspolitiken tagit ett första steg mot en mer ansvarsfull och nyanserad politik.
Ett av förslagen handlar om prioriterad handläggning av asylansökningar av personer från säkra länder där skyddsskäl nästan aldrig förekommer. Det borde ha genomförts för länge sedan. Nästa år beräknas åtminstone 8 000 sådana ansökningar inkomma, de flesta från västra Balkan. Ansökningarna, varav cirka 98 procent avslås, skapar en onödig press på asylsystemet.
Det andra förslaget handlar om att återupprätta huvudregeln om tillfälliga uppehållstillstånd. Hägglund föreslår treåriga uppehållstillstånd som sedan permanentas om skyddsbehovet då finns kvar. Hur långa de tillfälliga tillstånden bör vara kan diskuteras, men principiellt är det fullt rimligt. Poängen med asylsystemet är att hjälpa människor som behöver skydd. Tillfälliga skyddsbehov hjälps bäst med tillfälliga skyddsåtgärder. På så vis kan flest skyddsbehövande få hjälp.
Kristdemokraternas tredje förslag går ut på att öka incitamenten för nyanlända att komma i arbete. Det ekonomiska utanförskapet är stort bland nyanlända, det är ingen nyhet. Det är också välkänt att arbete är en nyckel till både integration och välbefinnande samt att ekonomiska incitament påverkar hur vi agerar. Därför föreslår Hägglund att etableringsstödet ska ses över och eventuellt justeras ned något. Detta ska kombineras med ett etableringsavdrag där nyanlända ska kunna tjäna upp till 100 000 kronor per år utan att betala inkomstskatt under de första fem åren för att stärka incitamenten till tidig etablering.
Effekten av avdraget och det minskade stödet lär inte bli särskilt stora. Etablering är en komplex fråga där många saker spelar roll, inte minst den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det får dock inte tas som intäkt för att låta bli att agera. Tvärtom blir det än viktigare att vidta de åtgärder som går på varje område. Många bäckar små är ett nödvändigt angreppssätt.
Överenskommelsen med MP från 2011 och viljan att distansera sig från SD har skapat ett politiskt klimat där partierna knappt ens har vågat diskutera frågorna av rädsla för att påstås vara rasistiska och närma sig SD. Därför finns det ett revolutionerande inslag i KD:s förslag. I sig är de blygsamma, men att de alls läggs fram är en vändpunkt. För att parafrasera astronauten Neil Armstrong är det ett litet politiskt steg, men ett stort kliv för politiken.
Jan Björklund (FP) bekräftade under torsdagen att även Folkpartiet håller på att se över migrations- och integrationspolitiken. Förhoppningsvis gäller det även M och C. KD har tagit ett första steg och som sådant är förslagen mycket bra även om detaljerna tål att diskuteras vidare. Hägglund var dock tydlig med att det kommer att komma fler förslag längre fram. Arbetet har bara börjat.