Partiledningen och medlemmarna vårdar bygget. Inredningar kan göras om, moderniseringar genomföras. Men ändras för mycket – tas bärande väggar bort – riskerar allt att kollapsa.
Moderaterna har nyligen lanserat ett nytt partiprogram, som medlemmarna runt om i landet nu ska tycka till om. Och det är ett idéprogram som är färgat av sin tid, men framförallt av sin partiledare.
Om M:s nya partiprogram skulle beskrivas som ett hus i en bostadsannons skulle det heta att byggnaden under senare år genomgått en pietetsfull restaurering. Nya Moderaternas överdrivna moderniseringsiver är borta.
Om det idéprogram som M tog fram år 2011 tonade ned vad partiet stod för, för att avskräcka så få väljare som möjligt, så är det nu desto tydligare vad Moderaterna står för. I en representativ demokrati är också de grundläggande idéerna det mest hållbara löftet till väljarna.
Den återkommande uträknade liberalkonservatismen är den självklara utgångspunkten. Förhållningssättet till politiken är därefter. Konservatismen står för försiktighet och slår vakt om det beprövade. Liberalismen ger en riktning framåt. Med idégruppens ord blir det att Moderaterna tror ”på en stegvis samhällsutveckling där nya framsteg läggs till gamla och där den politiska metoden är reformens.” Ännu enklare skulle det kunna beskrivas med uppmaningen att ta det lite lugnt. En devis som kan vägleda M-företrädare både lokalt och på riksplanet.
Att det i Moderaternas idéarv finns en konservativ försiktighet ska dock inte tolkas som ett motstånd mot att agera kraftfullt mot dagens samhällsproblem. Det är ord och inga visor om ökande otrygghet, problem kopplade till bristande integration och statens svårigheter att hantera kriser. I stort är idéprogrammet befriande klarspråkigt, som påtalandet att inget hotar välfärden mer än ett samhälle som tappar i ekonomisk växtkraft eller som tvingas försörja ett växande antal medborgare som inte arbetar.
Några goda poänger som förhoppningsvis inte bara blir utfyllnad i skriften, utan verkligen kan forma M-politiken, är att beslut ska hållas så nära medborgarna som möjligt. Likaså att politiken har sina begränsningar och det är olika logiker i olika samhällssfärer. Andra viktiga påpekanden är värdet av de små gemenskaperna, där familjen har en särställning, och att Sverige är format av judisk-kristna och humanistiska värden. Däremot kunde det gott tryckas hårdare på äganderätten och ersättningsnivåerna vid expropriation. Dagens skrivning om att ersättningar ska vara marknadsmässiga bör skärpas.
Moderaternas idéprogram bör ses i ljuset av att partiet är en bred kyrka. Inom politiken i dag, kanske särskilt i den mediala jakten på konflikter, är det stundtals svårt att förena större nyansskillnader i åsikterna inom samma partis väggar. Men med idéprogrammet visar återigen M att liberalkonservatismen ger vägledning för framtiden.