Sådana inskränkningar av medborgarnas integritet och rättsstatens principer borde Moderaterna vara de första att stå emot – tyvärr gör partiet tvärtom.
Svensk polis har de senaste månaderna kunnat skörda frukterna av en Europol-operation från förra våren som gav tillgång till Encrochats annars krypterade meddelanden. Avgörande var att företagets servrar låg i Frankrike, vars domstolar tillät dataavlyssning utan konkret brottsmisstanke.
Att Sveriges deltagande i operationen har gett framgångar inom brottsbekämpningen har väckt krav på att ge svensk polis liknande befogenheter. Det begärde bland andra rikspolischef Anders Thornberg nyligen i en debattartikel i DN (27/3).
Avlyssning av personer utan misstanke kränker dock såväl deras personliga integritet som grundläggande rättsstatliga principer. Medborgare har rätt att vara fredade från statliga tvångsmedel. En rätt som bara får inskränkas om det finns goda skäl, såsom välgrundade misstankar om brottsligt handlande. Grundlös övervakning i hopp om att kunna finna skäl för misstankar, skulle direkt underminera den rätten.
Sådana inskränkningar kan kanske tyckas vara rättfärdiga för att förhindra grova brott, till exempel finns i dag undantag för terroristbrott. Men utnyttjande av hemliga tvångsmedel tenderar alltid att gå längre än ursprungligen avsett. Och därmed också drabba fler än bara grovt kriminella.
Nyligen rapporterade exempelvis Ekot (29/3) att Polisens användning av spionprogram, mot bland annat telefoner, är fem gånger högre än väntat. När detta tilläts i april förra året bedömdes antalet fall ligga på omkring 100 per år. I stället har Polisen skickat in nästan 500 ansökningar. Visserligen är det hemligt hur många som godkänt av domstol, men Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens ordförande, Gunnel Lindberg, påpekar att avslag är ovanliga i denna typ av fall.
Ett annat uppmärksammat exempel på tveksam användning av hemlig övervakning är rättsfallet mot Karl Hedin. Grunden för åtalet var uppgifter som framkommit just i avlyssnade telefonsamtal. Men tingsrätten fann i sin dom att åklagarens bevisning inte ens höll på egna meriter.
När grundläggande medborgerliga rättigheter hotas på detta sätt kunde man vänta sig att Moderaterna skulle stå upp till deras försvar. Men partiet går tvärtom i bräschen för nya inskränkningar. Den rättspolitiske talespersonen, Johan Forssell, hävdade nyligen (30/3) att Moderaterna ”i princip gillar” regeringens förslag om bland annat ”preventiv avlyssning”. Problemet är i stället att ”det går för långsamt och är inte tillräckligt”.
Moderaterna har tidigare varit det parti som mer än något annat värnat medborgarnas rätt mot statsmakten. Denna nya rättspolitiska hållning är inget mindre än ett svek mot partiets kärnvärden. Och om inte Moderaterna skyddar fri- och rättigheter, kommer inget annat parti göra det heller.