Detta uppmärksammas av Sveriges Radio (22/10) och beskrivs som djupt problematiskt. Men det är viktigt att skilja mellan olika fall.

Visst är det både nyttigt och roligt för barn att träffa andra barn i ungefär samma ålder, men det kan göras på många olika sätt. Alltifrån öppna förskolor till privata träffar med andra står till buds. Det som är allra viktigast för barn är en fungerande och kärleksfull familj. Att som barn kunna vara hemma längre än tidigaste tillåtna förskolestart är något positivt. Föräldrarna känner sina barn, vet i regel vad som är bäst för dem och är nog så väl lämpade att ta hand om dem. Offentlig barnomsorg är nödvändig för att få ihop livet för många, men det varken räddar världen eller skapar superbarn. 

Reportaget tar dock sikte på ett specialfall. Det handlar om muslimska invandrarfamiljer i utanförskapsområden som är mer eller mindre nyanlända. I den sortens fall är det ett problem att barnen hålls hemma från förskolan. Men det är inte främst en fråga om barnomsorg utan om integration.

För många som invandrar till Sverige väntar ett livslångt utanförskap. Detta beror till viss del på total eller nära på total brist på utbildning. Arbetsförmedlingen rapporterade så sent som 2018 att bland alla som har varit inskrivna på etableringsuppdraget mellan 2010 och 2018 så har 54 procent ”förgymnasial utbildning”, vilket dock inte ska tolkas som att de har motsvarande en svensk grundskoleutbildning. En fjärdedel av de som nu är föremål för utbildningsplikt har ingen utbildning alls.

Ett annat problem är språkförståelsen och självvald segregation eller isolering. Det är ingen tvekan om att det kan vara omvälvande att komma till ett nytt land, men att isolera sig från majoritetssamhället och att inte försöka lära sig språket är kontraproduktivt. Det får inte accepteras från samhällets sida. Den som kommer hit måste lära sig språket till åtminstone en duglig nivå och i någon mening ta del av samhället, komma i kontakt med andra svenskar.

Det finns en del incitament för isoleringen som staten måste se över. Många har eller skaffar många barn vilket gör att de kan stanna hemma länge, vilket ofta även resulterar i att barnen hålls borta från det svenska majoritetssamhället. Vi kan inte lösa problemet med utanförskap för många som har kommit hit, men vi kan se till att det inte går i arv till de barn som växer upp här.

För integrationens skull, för dessa barns möjlighet att leva sina liv såväl som möjligt, bör barn till utrikesfödda tvingas att gå i förskola. Där kan de ta till sig språk, umgängessätt och kulturella koder. Det är viktigt. Moderaternas och Liberalernas förslag på detta område är värda att göra verklighet av.

Men det beror inte på att det offentliga är bättre lämpat att ta hand om barn än vad föräldrar är. Något som borgerliga politiker gör rätt i att påminna sig själva och andra om.