Sedan april 2021 arbetar en granskningskommission, kallad minkkommission, med frågan och den danska statsministern Mette Frederiksen riskerar ytterst att ställas inför riksrätt för det drastiska tilltaget.
I Sverige är debatten svalare. Under 2020 beslutade det svenska Jordbruksverket att förbjuda parning och uppförökning av befintliga minkar. Från 2022 kommer minkaveln dock att återupptas. Det hade dock varit ännu bättre om svensk djurhållning diskuterades och reglerades utifrån långsiktiga ramverk och inte tvära lappkast.
Det finns omkring 30 minkgårdar i Sverige varav en majoritet ligger på Listerlandet i Blekinge. Minkfrågan har inte tillhört de flitigast debatterade ämnet men ändå varit på agendan i omgångar under hela 2000-talet. Frågan lyfts i riksdagen ett flertal gånger utan att ny heltäckande lagstiftning kommit på plats.
Frågan om minkbranschens framtid i Sverige blev dock akut genom förbudet av parning och uppförökning 2020. Ingen djurhållningsbransch kan på sikt överleva om möjligheten till avel sätts på paus. Vad gäller hur mycket pengar som behöver skjutas till för att kompensera minkuppfödarna rådde det dock delade meningar om.
Regeringen har avsatt 60 miljoner kronor som kompensation för det tagna beslutet. Branschorganisationen Svensk mink har däremot uppgett att det krävs 150 miljoner kronor för att branschen ska överleva. Jordbruksverket har i sin tur föreslagit en kompensation på 83 miljoner kronor. Tidigare landsbygdsminister Jennie Nilsson försvarade dock beslutet och ansåg att summan var tillräcklig.
Den 9 november meddelade Jordbruksverket att parningsförbudet på landets minkanläggningar tas bort den 1 januari 2022. Samtidigt meddelade myndigheten att särskilda krav och restriktioner kommer att kvarstå för att minska risken för att smitta förs in till minkanläggningar och att den sprids mellan djur och människor. Detta till skillnad från Danmark där inget liknande besked om att verksamheten kan återupptas har kommit.
Detta är en paradoxal situation. Den ansvariga myndigheten och regeringen kom fram till olika siffror vad gäller den nödvändiga kompensationen. Mer allvarligt är att det visar på lappkasten inom svensk djurhållningspolitik. Grunden för varje demokratisk process ska vara att politikens inriktning presenteras, debatteras, beslutas och sedan implementeras. Om minkbranschen i Sverige ska avvecklas måste det vara för att lagstiftningen kräver det. En fungerande bransch omgärdat av ett redan utrett och flera gånger uppdaterat regelverk ska inte avvecklas på grund av bristande kompensation och drastiska beslut.
Redan i dag har svenska bönder höga lönsamhetskrav. Ekonomisk kompensation som på ett adekvat sätt täcker upp utebliven vinst på grund av politiska beslut bör vara en självklarhet.
För att säkra att debatten om minknäringens framtid i Sverige blir legitim krävs också att ytterkantsrörelser inte tillåts sätta agendan. Många bönder i Sverige lever under hot från de extrema delarna av djurrättsrörelsen. Speciellt attackerna mot minkfarmer har uppmärksammats. Göteborgs-Posten kunde i en granskning från 2020 kartlägga över 200 dåd mot djurbönder de senaste tre åren. Fyra procent av bönderna uppgav att de själva blivit utsatta för attacker de senaste två åren. En siffra som dubblats de senaste åren. Polisen fick även i uppdrag att under 2020 utreda omfattningen av problemet. Man kunde då konstatera att antalet brottsbenägna djurrättsaktivister var relativt litet men att dessa ändå hade en stor negativ påverkan på tryggheten hos dem som drabbas.
Ska förtroendet för den svenska djurpolitiken upprätthållas krävs att politiken håller sig borta från drastiska åtgärder. Vad gäller minkpolitiken i Sverige finns ingen risk för att en statsminister ska sluta i riksrätt men även här bör myndigheter och politik visa större respekt för de ramverk vi har. En i nuläget fungerande och välreglerad bransch ska inte avvecklas för att kompensationen varit för låg.