I valberedningens förslag till nya språkrör för Miljöpartiet finns Åsa Romson inte med. Efter hennes många snedsteg är det rimligt. Men vad som är märkligt är att Romsons manliga motsvarighet, Gustav Fridolin, kan sitta kvar.
Valberedningen säger sig ha utgått från vilka språkrör partiet vill ha, och att det är Isabella Lövin och Gustav Fridolin som har starkast stöd. Valberedningen har bara haft ett par veckor på sig att genomföra processen. Att peta en ledare som dessutom är minister gör man inte om det inte finns stora problem inom partiet.
Varken Romson eller Fridolin har visat sig vara kompetenta att leda partiet. Romson har, likt Fridolin, uttryckt sig klantigt vid flertalet tillfällen. Men Fridolin har dessutom visat ett svagt ledarskap. Fridolin sade att han skulle fixa den svenska skolan på 100 dagar. Han är också den som främst försvarade Miljöpartiets tidigare minister Mehmet Kaplan efter hans samröre med islamistiska extremister. Gustav Fridolin har fortfarande inte medgett att Kaplan har gjort något fel.
Under Fridolin och Romsons ledning har Miljöpartiet blivit allt mer vänster. Miljö och feminism är frågor som partiet har profilerat sig i, med stark vänsterprofil. Det är inte förvånande att valberedningen får kritik mot att enbart avsätta det kvinnliga språkröret, särskilt då hon är den som felat minst.
Men även med en feministisk analys bakom sig kan man ersätta en dålig kvinnlig ledare med en ny. Dåliga ledare bör bytas ut – oavsett kön. Det enda oklara är varför Fridolin tillåts fortsätta efter att ha kört partiets opinionssiffror i botten.
Miljöpartiet behöver reformeras från grunden. Det kräver inte bara ett språkrörs avgång, utan bådas. Fridolin menar att han vill visa på den gröna idédebatt som finns inom Miljöpartiet. Men om han vore rätt man för att driva en framgångsrik idédebatt skulle Miljöpartiet inte vara ett parti i kris. Det är Fridolins brist på verklighetsförankring som bidragit till Miljöpartiets situation.
Romson och Fridolin bär ett gemensamt ansvar för att leda partiet. Fridolin kan offra Romson för att själv få sitta kvar men det gör honom inte fri från ansvar. Om inte MP:s kongress utkräver det ansvaret av honom kommer väljarna att göra det av partiet i nästa val.
Biståndsminister Isabella Lövin föreslås ta över efter Romson. Men det är omöjligt för henne att ensam styra om Miljöpartiets politik då språkrören har ett gemensamt ansvar. Bara för att Romson är borta kommer inte Fridolin sluta förknippas med den politik och det kaos de gemensamt skapat.
När valberedningen presenterade sitt förslag lyfte de att Fridolin är en av Miljöpartiets mest erfarna politiker. Valberedningen kanske tror att Miljöpartiet inte klarar sig utan Fridolin. Att peta en politiker som varit så omåttligt populär är inte enkelt. Men Fridolins popularitet har sjunkit som en sten. Om Miljöpartiet inte gör sig av med honom kommer de att nå botten tillsammans.