Gustav Fridolin har avgått och ersatts av Per Bolund som Miljöpartiets språkrör efter partiets kongress i Örebro 3-5 maj. Fridolin lämnar det som mycket väl kan ha varit toppen av hans karriär, utan att ännu ha fyllt 40 år. Jämfört med språkrörspartnern Isabella Lövin har han varit den skarpare ideologen av de två, men med en allt annat än lyckad politik i bagaget.
Kanske har den mer erfarne Bolund, som också är finansmarknads- och bostadsminister, ett bättre utgångsläge. Även om han knappast gjort sig känd för brandtal och skarpa repliker finns måhända en förmåga att se rimlighetens gränser. Hans första tal som språkrör på kongressen pekar dock i motsatt riktning.
I sitt tal presenterade Bolund ett nytt politiskt förslag, nämligen att göra solceller obligatoriskt på taken till alla nya bostadshus. Förslaget är närmast absurt, sett till såväl effektivitet som rimligheten i vad staten kan påtvinga sina medborgare. Detta är ytterligare ett exempel på hur MP premierar medel före mål. Solceller är knappast lika effektivt på ett hustak omgivet av höga träd som på en öppen yta längs en motorväg. Skillnaden är att det förra rör, eller drabbar, betydligt fler människors plånböcker och frihet.
Även i den så kallade Green New Deal, en ny grön överenskommelse, som presenterades under kongresshelgen, väger symboliken tyngre än effektiviteten. Tillsammans med andra gröna partier i Europa har MP tagit fram en rad förslag för EU. Till exempel vill de införa en klimatavgift på import från länder som inte ställer upp på Parisavtalet. Det skulle dock snarare leda till ett mer isolerat EU. Därmed också sämre förutsättningar att påverka andra länder i rätt riktning.
Av det som faktiskt beslutades av kongressen, och inte bara torgfördes av partiledningen, handlade en stor del om flygskatten. MP vill höja skatten kraftigt på sträckorna mellan de tre storstäderna. Samtidigt ska skatten sänkas för destinationer som är svåra att åka till med tåg. Utöver det vill MP att flygbolagen förbjuds från att använda bonussystem för kunderna och att de tvingas införa varningstexter om hur skadliga flygresor är för klimatet.
Att MP har både sikte och tunnelseende inställt på flygtrafiken är känt sedan tidigare. Men nu visar partiet åtminstone viss förståelse för att många delar av Sverige inte har tåg som ett rimligt alternativ. Den lägre flygskatten blir dock en klen tröst om både flygplatser och flygbolag tvingas lägga ned eller dra ned på antalet avgångar på grund av den höga flygskatten överlag.
Miljöpartiets radikala förslag visar på partiets stora problem med att hantera sin egen framgång historiskt. Efter att ha lyckats föra upp miljöfrågan på den politiska agendan har alla partier nu en seriös politik för det. Nu tycks MP vilja gå mot allt mer extrema breddgrader för att fortsatt berättiga sin existens. Ett sådant agerande är dock till nackdel för såväl partiet som miljön.