Sverigedemokrater – var finner man dem? Den vanliga myten vill göra gällande att den sverigedemokratiska väljarbasen utgörs av lågutbildade yngre män från svenska bruksortskommuner. Demoskop visar tillsammans med den borgerliga tankesmedjan Timbro att denna förutfattade mening är, om inte förljugen, så åtminstone påtagligt föråldrad.
Det är en av flera nämnvärda slutsatser från deras gemensamma väljarundersökning, vilken publicerades tidigare i veckan. Dess mål är att kartlägga från vilka väljargrupper partiet har hämtat sin massiva tillväxt i riksdagsvalet. Resultaten är onekligen intressanta och förtjänar sin analys.
Förvisso är de sverigedemokratiska sympatierna fortfarande överrepresenterade bland globaliseringens förlorare på landsbygden, men någon bas för landets tredje största parti utgör de knappast. De nya sverigedemokraterna finner man i stället bland mer välansedda väljarsegment, nämligen bland konservativa moderater.
Dessa utgör den enskilt största grupp som i valet sökte sig till Sverigedemokraterna. Faktum är att moderater utgör en större andel av missnöjespopulismens tillväxt än från alla andra partier sammantaget. Så många som en tredjedel av landets sverigedemokrater definierar sig numera som konservativa och frågan är förstås vad som fått dem att byta partipolitisk hemvist.
Föga förvånande lyfter åtta av tio integrationspolitiken som avgörande för deras partibyte. Värt att notera är att de även anger sådant som försvars- och rättspolitik. Allra mest intressant är emellertid att de nya sverigedemokraterna har svala sympatier för SD. En klar majoritet av de flyende moderaterna tycker bättre om sitt partipolitiska andrahandsval och därför får deras röster betraktas som en tydlig missnöjesmarkering mot den politik som präglat borgerligheten under Alliansen.
Allt detta ställer de borgerliga partierna inför lika intressanta som svårmanövrerade utmaningar. Med tanke på de nya sverigedemokraternas ambivalenta relation till SD, kan de vinnas tillbaka. Den stora frågan är om det moderata partiet vill eller bör vinna dem åter.
De konservativas flykt kan spåras tillbaka till förnyelsen av Moderaterna. Konservativa arv som en ansvarsfull invandring, ett stort försvar och hårdare straff fick alla stryka på foten under Fredrik Reinfeldt. Den avgående moderatledaren kan i den meningen sägas ha bidragit till att skapa de nya sverigedemokraterna. Anna Kinberg Batra har därmed en otacksam utmaning framför sig där hon delvis måste återgå till traditionell moderat politik för att hindra väljarflykten till SD, utan att helt göra avkall på den förnyelse som trots allt fördubblade partiets storlek i förhållande till katastrofvalet 2002. Det blir en svår balansgång, utan någon given väg till framgång.
Här finns en öppning för riksdagens andra parti med konservativ tradition, Kristdemokraterna. Länge har partiet haft som ambition att locka den moderata högerkanten, ständigt har det misslyckats. Sverigedemokraternas tillväxt är emellertid ett bevis på att det finns efterfrågan på ett traditionellt högerparti och inte minst vilka väljare det krisdrabbade partiet skulle kunna få, om det lämnade sitt frikyrkliga arv för att i stället lägga sin kraft på att vinna missnöjda moderater.
För det borgerliga parti som vågar ta orden ”locka sverigedemokratiska väljare” i sin mun, finns med allt detta sagt mycket att vinna.