Hur public service ska bete sig för att uppfylla både kravet på opartiskhet och demokratibestämmelsen i radio- och tv-lagen är en fråga som nu börjar ställas på sin spets. SVT har nämligen fällts av Granskningsnämnden (17/9) på grund av att bolaget i november 2017 sände direkt från SD:s partikongress, då en av deltagarna uttryckte att vissa muslimer inte fullt ut är människor.
För att slippa fällas hade SVT behövt ta avstånd från uttalandet i direkt anslutning till sändningen. Enligt Granskningsnämnden gör det ingen skillnad att SVT vid flera tillfällen efter sändningen, och med betydligt fler tittare, tog avstånd från uttalandet och diskuterade innebörden av det.
Om detta är den korrekta tillämpningen av lagen är det tydligt att den behöver omformuleras. Att SVT, som följer sitt uppdrag och sänder riksdagspartiernas kongresser, ska behöva ta avstånd från uttalanden som helt uppenbart kommer från någon annan än bolaget är inte rimligt. Om det hade skett i ett av SVT:s egna program hade uttalandet kunnat ifrågasättas direkt, men så var nu inte fallet.
Beslutet från Granskningsnämnden kommer strax efter att SVT:s programdirektör Jan Helin gått ut med att bolaget ska arbeta för att avskaffa efterhandsmarkeringar mot åsikter som förekommer i sändningarna. Detta sedan SVT:s avståndstagande i partiledardebatten fredagen före valet fick till följd att stora delar av debatten handlade om public service arbetsmetoder. Det är välkommet att SVT till sist insett att sådana avståndstaganden är problematiska och kan leda till ökad skepticism gentemot public service från vissa samhällsgrupper.
Problemet med att demokratin används som ett åsiktsdokument sträcker sig dock längre än så. Den demokratiska värdegrunden förekommer i allt fler verksamheter, utan att innebörden utvecklas mer än så. När denna sedan ska ligga till grund för genomförandebeslut faller det på den enskilde att godtyckligt lösa de konflikter som faktiskt finns inom de demokratiska värderingarna. Den kanske mest förekommande är principen om allas rätt att uttrycka sin åsikt som kan komma i konflikt med alla människors lika värde, vilket var fallet i SVT:s sändning av SD:s kongress. Problemet är att tendensen lutar åt att skydda personer från åsikter i stället för att skydda åsiktsfriheten.
Att demokratin ibland kräver att vissa fri- och rättigheter begränsas lär sig alla i skolan, men vi bör komma ihåg att, i de fall det är möjligt, möta stötande åsikter inom yttrandefrihetens egna ramar. Helt enkelt att öppna för debatt. Det tycks dessutom vara det enda sättet att effektivt motarbeta uppfattningar där alla människor inte är lika mycket värda.
När demokratin som begrepp i stället används som ett tillhygge mot obehagliga och kränkande åsikter är risken stor att det slår tillbaka på demokratin som sådan. Om principen om allas lika värde hela tiden leder till att åsikter tystas eller aktivt markeras mot, i stället för att bemötas, riskerar vi att plötsligt ha lite mindre av demokratin kvar.