Hundratals kroppar ligger huvudlösa utanför Kobane. Den kurdiska staden i norra Syrien står i begrepp att falla efter en utdragen kamp mot Islamiska Staten. Etnisk rensning väntar så fort stadsportarna öppnas för den barbariska terrorrörelsen som har gjort halshuggning till en fråga om prestigefull sport. Sällan har den rena ondskan framträtt så tydligt genom en enskild organisation.
Tankesmedjan Frivärlds chef Stefan Olsson menar att stadens fall delvis bygger på det kurdiska kommunistpartiet PKK. Han hävdar att kommunisterna har utnyttjat kriget för att jaga bort andra kurdiska rörelser från området, bland annat det liberala partiet KDP. Dess företrädare vittnar om hur tusentals peshmerga står redo att ansluta sig till stadens försvar, men PKK vill inte ha deras hjälp. Utan dem blir dock de amerikanska flyganfallen mot belägrarna otillräckliga (SvD 12/10).
IS välkomnar i stället förstärkningar utifrån. En betydande del av terrorgruppens milis kommer från väst och ett åttiotal svenskar beräknas strida i Syrien, men mörkertalet anses vara stort. Orsaken till varför västerlänningar lämnar hemmets lugna vrå har uppehållit många, inte minst den nya regeringen.
Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) förklarade nyligen sin syn på saken i turkisk media. Kaplan menar att det är den utbredda islamofobin i Europa som driver unga muslimer till att slåss för IS. Hans recept för att motverka terrorresorna är att staten ökar sina anslag till moskéerna, i exempelvis Sverige.
Uttalandet är kontroversiellt och den som reagerat hårdast är troligen Nalin Pekgul, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot.
Pekgul motsätter sig att det skulle finnas någon utbredd islamofobi i Sverige, trots framgångarna för SD. Snarare handlar det om att unga muslimer i många fall upplever en rotlöshet som utnyttjas av islamisterna, vilka inte sällan får utrymme för sin propaganda i svenska moskéer. Därför är bostadsministerns förslag naivt och Pekgul noterar att det är långt ifrån första gången som Kaplan går till islamistiska organisationers försvar.
Hon kallar därför utnämningen upprörande och för de flesta sekulära muslimer är det uppenbart att man finner en islamist med dold agenda i Kaplan. Anledningen till varför hans väg mot ministerposten inte stoppats tidigare, är enligt Pekgul en rädsla för att just stämplas som islamofob (DI 14/10).
Oavsett om de hårda angreppen är sanna eller inte, är det knappast första gången som det finns anledning att ifrågasätta Kaplan. Under Almedalsveckan jämförde han de svenska frivilliga i finska vinterkriget med de tillresta terrorister som strider för IS. Han har också deltagit i den blodiga Gazakonvoj som bordades av israelisk militär på internationellt vatten, talat om hur Jersualem måste befrias från israelisk ockupation och inbjudit företrädare för antisemitiska Respect Party till riksdagen.
Kaplan har i flera fall bett om ursäkt, men en gång är ett misstag och två är en dålig vana. Fler klavertramp än så och man kan inte längre frigöra sig till fullo från de anklagelser som yttras av Pekgul.
Kobane faller på grund av islamismen och den hör lika litet som något slags religiös extremism hemma i ett samhälle som upprätthåller det okränkbara människovärdet, än mindre dess regering. Och med tanke på att vi lever i landet där ministrar har avsatts för att de inte betalar sin TV-avgift, torde måttet närma sig rågat för Kaplan.