Lunchmötet den 7 mars mellan EU:s stats- och regeringschefer blev en nattmangling. Resultatet var fortsatt arbete med ett nytt turkiskt förslag i flyktingkrisen. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk sade efteråt att ”tiden för oreglerad migration till Europa är över”.
Tanken är att legal immigration ska uppmuntras. Arbetsförslaget är att migranter som olagligen tagit sig till EU över främst Egeiska havet ska sändas tillbaka till Turkiet mot att motsvarande antal migranter i Turkiet som följer reglerna fördelas mellan EU-länder.
Om det är några som har anledning att fira riktingen mötet tog är det Turkiet. Hade det varit klädpoker skulle EU-förhandlarna stått i adamsdräkt på presskonferensen. EU har fått höja insatsen inte bara med många miljarder euro utan också med utökade EU-medlemskapsförhandlingar och visumfrihet. Att Turkiets premiärminister säger att de fortsättningsvis ska utarbeta detaljerna kring överrenskommelsen som ett team och inte som förhandlingspartners är naturligt, det turkiska förslaget ligger som bas.
För EU hägrar en lösning på problematiken med alla de som gör den farofyllda resan över Medelhavet. Signalen ska vara att det lönar sig att följa reglerna, vilket är bra.
Men det faktiska resultatet avgörs av om någon följer reglerna. Turkiet har inga direkta incitament att stoppa flödet av illegal immigration över havet, då antalet som EU tar emot bygger på hur många som tar sig illegalt till Europa. De som gör båtresan kan undanhålla sig från europeiska myndigheterna och bli en del av det växande parallellsamhället. Möjligheterna att gå under jord är goda, vilket situationen i Sverige är ett bevis på.
En annan utmaning är att EU-länderna ska fördela migranter mellan sig, vilket inte visat sig lätt tidigare. Även rättssäkerheten i den nya snabba asylprövningen måste verifieras.
Om avtalet med Turkiet faller väl ut återstår en mycket större fråga om EU:s plats i världen. Så länge EU inte har fungerade gränskontroller på andra platser tar sig människor till unionen. Det politiska priset riskerar att bli högt för att hjälpligt lappa hålen i gränsen mellan Grekland och Turkiet. Vad får Turkiet härnäst? Kommer EU att blunda för övergrepp mot kurder?
Tendensen är att skjuta flyktingproblemen så långt bort som möjligt. Den negativa klangen gränsövervakning har i många öron gör att ansvaret för densamma lejs ut. Det är ett högt pris för att behålla den inbillade positionen på de höga hästarna.
Krigen fortsätter och antalet migranter ökar. EU försöker hantera en värld vars gamla form inte längre håller. Ska EU och dess värden värnas långsiktigt behöver gränserna hävdas. Det bör kompletteras med insatser för att avhjälpa de egentliga anledningarna till att människor lämnar sina hemländer.