Det är visserligen bättre än vad Löfven hade under sin sista tid som partiledare men den uppåtgående trenden som Magdalena Andersson förde med sig är bruten.
Vid internationella kriser är det vanligt att uppslutningen bakom en nations regering ökar. Men i fallet med den nuvarande socialdemokratiska minoritetsregeringen ser vi snarare att ifrågasättandet växer.
Magdalena Andersson vållade en del uppståndelse på den presskonferens (22/2) där hon skulle fördöma Rysslands agerande i Ukraina. Hon ville nämligen inte kalla inmarschen för en invasion, vilket verkar ha gjort flera av de närvarande journalisterna förundrade.
Visst löje väckte också den konkreta hjälp som Magdalena Andersson lovade till Ukraina – 20 miljoner kronor till Röda Korset. Säkert ett välkommet stöd, men knappast i en nivå som motsvarar Sveriges starka fördömande av angreppet, eller i linje med Sveriges egen doktrin om att förvänta sig hjälp av andra demokratier om vi blir angripna. Det är som om det regeringen säger inte hör ihop med vad de gör.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) brukar berömma sig över att sedan 2015 ha gjort de största satsningarna på försvaret sedan 1950-talet. Men värdet av pengar förändras. Ser man istället till andel av BNP är vi knappt tillbaka på den nivå Sverige hade under Göran Perssons regeringar i början av 00-talet, då försvaret i praktiken skulle läggas ned.
Skälet till att det överhuvudtaget skett en liten upprustning nu är att S har haft en potentiell riksdagsmajoritet emot sig. I praktiken lägger S så lite pengar som möjligt på försvaret. Det är talande att man inte ens i den nuvarande situationen vill öppna för nya medel i vårbudgeten eller inkalla försvarsberedningen. Man vet att det skulle leda till krav på mer pengar.
Mantrat som S-politiker använder är att ”det tar tid att bygga militär förmåga. Den som tänker steget längre inser ju att just tidsaspekten talar för behovet av att tillföra mer pengar här och nu. ÖB har dessutom pekat på ett antal förstärkningsområden där mer pengar snabbt skulle kunna höja Sveriges beredskap. Retoriken från regeringen håller återigen inte ihop.
Socialdemokraterna har mycket att förlora på att försvars- och säkerhetspolitiken blir en valfråga. I Natofrågan var 46 procent av väljarna redan i höstas positiva till en anslutning. Siffran lär knappast vara lägre nu. Socialdemokraternas linje att helt förlita sig på Nato samtidigt som man utesluter medlemskap blir alltmer oförståelig.
När det gäller förtroende för de olika partierna i försvarspolitiken hamnar S med rätta lågt. Bara 18 procent tycker enligt Novus att S har bäst försvarspolitik. Störst stöd har Moderaterna med 24 procent. Om försvar- och säkerhetspolitik blir en del av valrörelsen 2022 kan det tala för ett regeringsskifte.