Under pågående Almedalsvecka blir Gotland lite säkrare. Luftvärnssystem 23, med luftvärnsroboten Bamse, är sedan 1 juli placerat på ön, enligt beslut från ÖB Micael Bydén. Men även om det nya systemet är en klar förstärkning av Gotlands försvar är det knappast tillräckligt för att säkra luftrummet över och omkring ön.
Den stora fördelen med Luftvärnssystem 23 är att robotarna klarar av mer avancerade mål, såsom attackflyg. Räckvidden är dock inte längre än 20 kilometer. Även om det klassas som medellång räckvidd för luftvärnssystem räcker det inte halvvägs längs Gotlands bredd – än mindre öns längd. Det kan jämföras med systemet Patriot som har en räckvidd på 70 kilometer, och som just nu produceras för Sverige.
Att ett fast luftvärn placeras på Gotland i väntan på nyare system är välkommet, men det var uppenbarligen inget självklart beslut. Luftvärnssystem 23 flyttas nämligen inte från bruk någon annan stans, utan kommer direkt från Försvarsmaktens förråd. På grund av minskad försvarsbudget sedan systemet levererades 2008 har det inte använts till annat än att utbilda och demonstrera.
Försvarsmakten visar här förmåga att göra det mesta av knappa resurser. Myndigheten hade lika gärna kunnat låta Luftvärnssystem 23 helt och hållet agera förrådsinredning. Då hade personalens kunskap om hur det används antagligen försvunnit, och det hade varit betydligt svårare att ta det i bruk. Att det nu sker är inte bara av betydelse för Gotland, utan även för hela landets försvarsförmåga och stabiliteten i resten av östersjöområdet.
Det är tur för regeringen att Försvarsmakten i det här fallet agerat med större framförhållning än ansvariga statsråd. Löfvenregeringen har visserligen ökat försvarsanslagen och beslutat om beställningen av Patriot, men sett till såväl riksdagens försvarsbeslut som det säkerhetspolitiska läget tvingas Försvarsmakten hela tiden att arbeta med för knappa ekonomiska resurser.
Inte heller med försvarsberedningens nya underlag för kommande försvarsbeslut visar regeringen, med Socialdemokraterna i spetsen, någon direkt vilja att matcha uppbyggnaden ekonomiskt. När budgeten ska tas fram tycks andra utgiftsområden alltid gå före det som borde vara en av regeringens främsta prioriteringar.
Det är knappast negativt att ta äldre system i bruk. Om dessa fungerar enligt alla krav är det en fullt rimlig användning av befintliga försvarsresurser, det finns alltid andra budgethål att fylla. Men i fallet med Luftvärnssystem 23 handlar ett sådant rimligt resursutnyttjande om en tillfällig lösning. Det duger i väntan på något bättre och som vi redan vet är på väg. Att försvaret efter flera år av ett mer osäkert säkerhetspolitiskt läge fortfarande behöver ta till nödlösningar är knappast något att hurra över.