Fast luciahögtiden – som sprider ljus när Sverige är som mörkast – släpps på allt fler platser.
Många av landets kommuner drar ner på sitt luciafirande. År 2012 var 30 procent av landets kommuner utan officiell lucia. Det är en utveckling som har eskalerat. Bara i Skåne har 15 kommuner beslutat att lägga ner traditionen med en lokal lucia. I TV4 (9/12) förklarar en representant för Hörby kommun att det inte längre ligger rätt i tiden med omröstningar som är som skönhetstävlingar.
Luciahögtiden är samtidigt så mycket mer än att en enskild person kröns med en krona. Det är ett evenemang som oftast handlar mer om ideellt engagemang, kärlek till musik och sökande efter kontinuitet. Ett bärande inslag är luciafirandets omtanke om medmänniskor över generationsgränserna – skolklassen som lussar på ålderdomshemmet är typexemplet. Lucia behöver inte vara en skönhetstävling. Det går i stället med fördel att lägga betoningen vid sången, givandet och ljuset i mörkret.
Att arrangörerna av officiella luciafiranden skrotar en tradition som får människor att känna samhörighet i både tid och rum är slöseri. Firandet bidrar till att skapa en samhällsgemenskap. Särskilt i en tid när de gemensamma beröringspunkterna på en ort riskerar att minska i tider av butiksdöd, digitalisering och distansarbete.
Nedläggningen av luciafiranden ingår samtidigt i en annan typ av tävling, än den klassiska om vem som ska leda tåget. Det har blivit ett test i modernitet och normkritik.
Ett uttryck för det var Malmös omsvängning under förra året. Då kom beskedet att stadens lucia inte ska väljas utifrån utseende. Fast det kom heller inga krav på sångförmåga, eller att det ens ska vara en kvinna. Lucia får vara en kille och det finns ingen övre åldersgräns. I andra sammanhang skulle det ha ansetts gravt upprörande om en medelålders man med skäggstubb och bristande kompetens för uppdraget tog en begåvad tjejs plats – i luciatåget är det däremot ett tecken på upphöjdhet.
Politiseringen av luciatåget förtar också en del av glädjen med högtiden. En viktig beståndsdel i att fira traditioner är förutsägbarheten, vilket gör det enkelt att upprätthålla högtider. När det politiseras blir det däremot svårt att planera ett litet luciatåg på dagis eller i den lokala kyrkan. Plötsligt är allt öppet för granskning. Om lucian är en kvinna kan det ses som en politisk signal, precis som om det är en grabb som kläs ut. Att ställa in tåget och skylla på begränsat engagemang blir en alldeles för enkel utväg.
Vi har i dag fått en situation där den som ideellt engagerar sig för att fira lucia riskerar att ställas till svars och misstänkliggöras för allt. Även när traditionen högtidlighålls på precis samma sätt som tidigare generationer har gjort.
Luciafirandet är inte politik. Det är bara en fin gammal högtid, som bryter av i vardagen och lyser upp i becksvarta december. Så bör den förbli.