När statsminister Stefan Löfven (S) höll sitt första maj-tal på Götaplatsen i Göteborg blev idékrisen inom socialdemokratin smärtsamt uppenbar. Trots krisen i skolan, den akuta bristen på bostäder och att regeringen beräknar att en miljon människor lever på bidrag om fyra år, valde Löfven att skuggboxas mot de borgerliga partierna i sitt tal. En bråkdel av anförandet ägnades åt konkreta politiska förslag. Inte ens kadrerna på plats visade någon entusiasm över partiledarens insats.
Statsministerns skarpaste förslag var ett utspel om 5 000 beredskapsjobb för att få nyanlända i arbete till 2020. Förslaget innebär att statliga myndigheter ska få i uppdrag att ta fram enklare jobb som inte kräver särskilda kvalifikationer. Enklare administration, inskanning av dokument för att digitalisera arkiv och att plocka skräp på stränder är exempel på arbetsuppgifter som kan bli aktuella. Arbetet ska betalas med avtalsenlig lön, enligt Löfven som även hoppas att kommuner, landsting och företag ska följa efter.
Nog är det sant att det finns många enklare arbeten i samhället som skulle kunna utföras utan formell kompetens. I Sverige har de enklare jobben rationaliserats bort genom höga ingångslöner. För att Löfvens förhoppning om att även andra aktörer ska följa efter krävs att lönen motsvarar värdet av arbetsinsatsen. En person utan kompetens som ska skanna papper kan inte kosta lika mycket som en högskoleutbildad handläggare, lika lite kan en person som plockar skräp på en byggplats kosta som en byggnadsarbetare. Utan löner som är anpassade för uppgifterna som ska utföras kommer det inte att bli några enkla jobb.
De enkla jobben behövs dock. Nära hälften av alla som deltar i Arbetsförmedlingens etableringsprogram för nyanlända är lågutbildade enligt den senaste statistiken från myndigheten. Enligt statistik från Riksdagens utredningstjänst har bara 25 procent av alla asylinvandrare en helårsanställning efter åtta år. Det är en utbredd missuppfattning att genomsnittstiden för en flykting att etablera sig på arbetsmarknaden är cirka åtta år.
Det är visserligen bra att Socialdemokraterna erkänner att de migrationsströmmar vi ser nu framförallt inte utmärks av högutbildade personer, utan främst av människor som aldrig kan kvalificera sig för arbetsmarknaden så som den fungerar i dag. Det räcker dock inte att veta om att ett problem existerar. Det fordras även aktiva försök att lösa det. Där faller regeringen fortfarande platt.
Det är inte undra på att förtroendet för Socialdemokraterna dalar bland väljarna. En statsminister som hellre spelar upp en icke-existerande konflikt om grunderna för den svenska modellen än försöker lösa de stora utmaningar landet står inför är inte mycket värd.