Storbritanniens premiärminister Liz Truss blev den som innehaft ämbetet kortast tid. Bara sex veckor efter att hon efterträdde Boris Johnson fick hon meddela sin avgång.
Truss politik som byggde på skattesänkningar för lånade pengar hann aldrig prövas. Den psykologiska effekten var tillräcklig. I ett läge med global lågkonjunktur, stigande energipriser och stigande inflation skapade budskapet panik. Först fick hon sparka sin finansminister och sedan avgå själv. Torypartiet befinner sig nu i fritt fall och opinionsmätningarna pekar på att Labourpartiet skulle vinna en stor seger om det vore val idag.
Hur hamnade man här? Så sent som för tre år sedan vann Torypartiet sin tydligaste valvinst sedan 1979 med över 43 procent av rösterna. Boris Johnson vann arbetarröster på att lova sunda finanser, minskad invandring, krafttag mot brottslighet, satsningar på hälso- och sjukvård, samt en satsning på infrastruktur och bostäder i områden som hamnat efter i utvecklingen.
Landet skulle alltså läkas ihop. Helt i tradition med det konservativa partiets ideologiska rötter i Benjamin Disraelis "one nation conservatism". Men sedan kom historien i vägen. Det blev pandemi. Boris Johnsons ledarskap ifrågasattes och avsattes av de egna.
Samtidigt märkte väljarna att löftena från 2019 inte infriades. Satsningarna på infrastruktur i norr kom av sig, invandringen ökade igen, brottsligheten fortsatte att vara ett problem och hälso- och sjukvården fortsatte att vara underfinansierad.
I stället för att gå tillbaka till vallöftena upplevde sig Liz Truss ha fått fria händer. Hon stödde sig på en nyliberal klick av partietablisemanget. En ny retorik ersatte den om nationell gemenskap. I stället poängterade Truss behovet av en växande ekonomi. Det blev mer Thatcher än Disraeli.
Liz Truss har sin bakgrund i Storbritanniens liberala parti och kanske misstolkade hon den konservativa ideologin och arvet efter Thatcher. En konservativ vet att historien förändras. Det går inte att stiga ned i samma flod två gånger och det går inte att upprepa och tro att den ska ha samma resultat idag. Många som gillar Thatcher påpekar också att hon inte skulle ha gått med på att låna till skattesänkningar.
Hursomhelst är det tydligt att sänkta skatter och belånade offentliga finanser varken lugnar börsen eller lockar väljare idag. I dag växer de partier som går till vänster i ekonomi men höger i kultur- och värdefrågor. Det var vad Boris Johnson gjorde 2019 och det var vad flera partier, bland annat Socialdemokraterna, gjorde i årets svenska riksdagsval. Det enda parti som gjorde tvärtom – Annie Lööfs centerparti – blev valets stora förlorare.
Den nyliberala ideologin går helt enkelt inte hem i dagens väljarkår. Värdeord som tillväxt och öppenhet väger just nu lättare än ord som trygghet och gemenskap. Politiker som missat det riskerar att förlora både väljare och ämbete.