Möjligheten att byta kön, både juridiskt och medicinskt, är en positiv frihet för många med diagnosen könsdysfori, som känner att den egna kroppen har fel kön. Men samtidigt som en könskorrigering kan innebära att det som tidigare kändes fel blir rätt kan saker och ting ställas på ända i andra situationer, eftersom samhället på många sätt är anpassat efter att människor innehar samma kön livet ut. Och i vissa fall är den uppdelningen också högst berättigad, till exempel inom idrott.
I ett SVT-reportage (23/1) berättas om en person som efter att ha genomgått en könskorrigering varken får spela basket med damer eller herrar. Med damerna fick han sluta när korrigeringen påbörjades, och med herrarna är skaderisken än så länge är för stor. Svenska Basketbollförbundet jobbar med frågan om var transpersoner ska spela. Och det är onekligen en svår fråga. Före detta kvinnor som korrigerar sitt kön har högre testosteronhalter, vilken ger en alltför stor naturlig fördel gentemot kvinnor. Just likvärdiga fysiska förutsättningar är grundläggande för att idrott på elitnivå ska kunna bedrivas på lika villkor.
Höga testosteronhalter för respektive kön räknas inom idrott som doping, oavsett om könshormonet tillsatts för könskorrigering eller finns där naturligt. Så är till exempel fallet med sydafrikanska friidrottaren Caster Semenya. Hennes naturligt höga halter av testosteron har lett till flera turer om huruvida hon ska få tävla med kvinnor eller inte. Här ställs frågan således på sin spets – ska Semenyas frihet att tävla som kvinna gå före alla andra kvinnors möjlighet att tävla på lika villkor?
När svaret i Semenyas fall har varierat borde det däremot vara självklart när det gäller personer som korrigerat sitt kön. Även om orsaken till korrigering är diagnosen könsdysfori har personen i fråga gjort ett val. Det är en frihet som underlättar livet för många, men precis som med mycket annat innebär livsval också konsekvenser. Och när det gäller fysiska sporter där kvinnor och män tävlar var för sig måste villkoren vara lika i respektive klass.
Det förekommer dock fall där mer än idrottsliga förutsättningar står på spel. I oktober berättades i TV3 Dokumentär om en person som dömts till fängelse efter att ha dödat och styckat sin exflickvän. I fängelset påbörjade personen en könskorrigering för att bli kvinna. Som en konsekvens av detta har Kriminalvården inlett en process för att flytta personen till ett kvinnofängelse. Att göra det vore dock ett allvarligt hot mot de kvinnor som i sådana fall skulle sitta tillsammans med en person som till stor del fortfarande har en mans kroppsbyggnad och som dessutom är dömd för mord.
Att korrigera sitt kön kan förändra vissa saker, såväl fysiskt som juridiskt, men kroppen och erfarenheterna kommer på många sätt att vara desamma. Därför kan man heller inte vänta sig att samhället ska anpassa alla funktioner efter vissa personers livsval. Det gäller inte minst när personer som inte gjort valet att byta kön riskerar att drabbas.