I regeringens strävan att flytta statlig verksamhet från Stockholm har turen nu kommit till tio större myndigheter. Till att börja med ska Statskontoret kartlägga myndigheternas planer för lokalisering av verksamhet utanför Stockholm. Beroende på resultatet kan det krävas ytterligare regeringsbeslut, konstaterar civilminister Ardalan Shekarabi (S) (TT/Omni 7/4). Klart är att regeringen inte ger efter i strävan att flytta verksamhet från Stockholms län, med argumentet att stärka den statliga närvaron i hela landet.
Problemet med regeringens planer är inte målet i sig – statlig närvaro utanför Stockholm behövs – utan snarare att det i regeringens ögon tycks gå före själva myndighetsfunktionen. Bland annat Riksrevisionen har tidigare konstaterat att verksamheten hämmas rejält under en lång period då en myndighet flyttar så långt att en stor del av personalstyrkan inte kan eller vill följa med.
Shekarabi avvisar bestämt kritiken med att det visst finns rätt kompetens på de orter myndigheterna flyttar till. Problemet är dock inte kompetensen, utan svårigheten för en verksamhet att fungera effektivt om en stor del av personalen är ny på jobbet och dessutom saknar möjlighet att skolas in av sin företrädare. Den klyftan kan ingen kompetens överbygga.
För de tio myndigheter som nu ska kartläggas av Statskontoret handlar det dock inte om förflyttning av hela organisationen. Flera har redan i dag sitt huvudkontor utanför Stockholm, såsom Kriminalvården, Lantmäteriet och Centrala studiestödsnämnden, CSN. Och de vars huvudkontor ligger i Stockholmsområdet har i sin tur flera kontor i resten av landet, exempelvis Pensionsmyndigheten, Skatteverket och Arbetsförmedlingen.
Hela myndighetsverksamheten kommer alltså inte att hämmas om vissa kontor flyttar. Däremot handlar det om flera viktiga myndigheter. Om till exempel Skatteverket skulle gå igenom en övergångsfas efter en flytt skulle många människor påverkas direkt och med risk för allvarliga konsekvenser.
Att förflyttning av myndigheters verksamheter är riskfyllt betyder dock inte att de inte kan göras. De tio myndigheternas redan existerande kontor över hela landet kan här utnyttjas, till exempel genom att nya enheter eller tjänster placeras på kontor utanför Stockholm. En annan möjlighet är att stegvis flytta en verksamhet och successivt skola in ny personal på den nya orten. På så vis kan exempelvis statliga akademikertjänster finnas kvar även utanför storstäderna.
Regeringen tycks dock helt fokuserad på att låta hela landet ta del av arbetstillfällen på myndigheterna, och desto mindre intresserad av att hela landet ska ha kontinuerligt välfungerande myndigheter. En student i Norrbotten vars handläggning av studiestöd blir försenad bryr sig knappast om att CSN ökat sin närvaro på Gotland. Samma sak gäller antagligen även för en student på Gotland.
Myndigheterna ska fungera för hela landet, och en ambition om statlig närvaro utanför Stockholm kompenserar knappast för en haltande verksamhet.