Det brukar handla om när politikerna under lång tid kört sitt eget race utan hänsyn till förnuft, förvaltning eller principer. Och sedan, liksom för att i efterhand legitimera sina beslut, ber förvaltningen om att sätta upp principer för liknande beslut i framtiden.
Som när en politisk majoritet gång på gång fattat beslut om så kallade marknadsföringsbidrag till elitserielagen. Med allt högre belopp. Och ibland enbart för att elitlagets kassakista gapar tom. Ofta genom hastigt uppkomna ärenden. Med argumentet att laget och namnet ger så mycket mer tillbaka till kommunen ekonomiskt. Utan att några hållbara kalkyler på vinsten någonsin redovisas.
En god del av kommunens politiker har använt ”marknadsföringsbidrag” som en allmän post för att stötta elitidrott de gillar. Vilket är högst problematiskt: Demokratiskt – eftersom saker ska kallas vid dess rätta namn. Principiellt – eftersom alla lag och föreningar måste behandlas efter samma regelverk. Och emellanåt juridiskt – eftersom kommunen inte får stödja enskilda (elitlags) aktiebolag.
I samband med två av dessa beslut om marknadsföringbidrag till hockeyklubben ville politikerna ha riktlinjer för sådana beslut i framtiden. Det har de nu fått. På sätt och vis. Även om det mer är att betrakta som ett underkännande av hur de betett sig under åren.
Ett huvudbudskap i förvaltningens skrivelser är att det är skillnad på bidrag och marknadsföring. Bidrag är enkelriktade och ges exempelvis till föreningar och kultur. Marknadsföring köps in för att få ett värde. Med förvaltningens egna ord till kommunstyrelsen: ”Det finns inget som heter marknadsföringsbidrag”. Tydligare än så blir det inte.
Skrivelsen poängterar också att syftet med marknadsföring är att man får tillbaka minst lika mycket som man investerar. Men att det är svårt, ibland omöjligt, att värdera vad man får tillbaka i dessa fall. Att man enkelt kan ta det så kallade ”annonsvärdet”, det vill säga vad motsvarande mediautrymme skulle kosta att köpa in, och använda som en värdering, är inget som får stöd i skrivelsen. Vet man inte vad man får tillbaka ska man givetvis inte investera sina eller andras pengar.
Vidare påtalas att marknadsföringsinsatser måste prioriteras eftersom man behöver hushålla med skattepengarna. De behöver också planeras för att kunna ge nytta. Hastiga beslut om ”marknadsföringsstöd”, för att elitlagets kassa börjar sina, är således på intet sätt att betrakta som en marknadsföringsinsats.
Ytterligare förtydliganden i skrivelsen är att marknadsföringen av Västervik som destination och bostadsort redan är upphandlad och tilldelad Västervik Framåt. Det är ytterligare ett underkännande av att politikerna i kommunstyrelsen fattar beslut om ”marknadsföringsbidrag” till elitlagen.
De möjligheter som återstår för politikerna är sponsring. Men sponsring ska antingen gälla lika för alla föreningar eller vara en del av den övergripande kommunorganisationens varumärkesbygge. Särskilda sponsorstöd till ett hockeylag synes alltså inte vara möjligt med mindre än att kommunen byter vision eller slogan till ”Västervik – en riktigt puckad kommun”, eller något liknande hockeyrelaterat.
De riktlinjer för köp av marknadsföringstjänster som förvaltningen tagit fram synes vara slutet för ”marknadsföringsbidragen” i kommunen. Det vore inte en dag för tidigt. På måndag har kommunstyrelsen möjlighet att godkänna riktlinjerna och börja göra rätt.