Arméchef Anders Brännström lämnar sitt uppdrag i frustration. I en intervju med Officerstidningen förklarar han att det inte går att styra utvecklingen av armén på ett tillräckligt bra sätt. Orsaken är de senaste årens iver att nedmontera och omorganisera försvarsmakten i allt mindre beståndsdelar. I praktiken saknar alltså arméchefen möjlighet att styra armén. Brännström säger också i samma intervju att det med nuvarande struktur inte går att bygga upp den försvarsmakt som politikerna har beställt.
Arméchefens bedömning är mycket oroväckande och bör tas på stort allvar. Inte nog med att försvaret är kraftigt underfinansierat med den nuvarande försvarsuppgörelsen, Brännström menar att uppgörelsen ändå inte kan genomföras. Kostnaden för att under decennier ha sett försvaret som en budgetregulator blir allt tydligare. Sverige fortsätter dessutom att lägga minst av alla Nordiska länder på försvaret.
Samtidigt visar säkerhetsläget i vår närhet inga indikationer på att förbättras. Ett tydligt tecken på detta var DN:s intervju med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov (28/4). Förutom att Lavrov fick sprida Kremls lögn om orsaken till Ukrainakrisen (allt är givetvis EU:s fel), försökte utrikesministern skrämma Sverige från att gå med i Nato.
– Det är varje lands rätt att besluta formerna för sin säkerhet, men man måste förstå att om militär infrastruktur närmar sig Rysslands gränser, då kommer vi givetvis att vidta nödvändiga militärtekniska åtgärder, konstaterade Lavrov. Att Ryssland via förtäckta hot påverkar sina grannländers inrikespolitik är en tradition med anor, och är inte unikt för Putinadministrationen. Det är heller ingen nyhet att Putin motsätter sig ett svenskt Nato-medlemskap. Redan i juli förra året framförde landets ambassadör i Sverige samma budskap i syfte att försöka påverka opinionen. Skillnaden nu är att det kommuniceras från högsta diplomatiska nivå.
Självklart är det upp till Sverige och svenska folket allena att avgöra hur vår försvarsförmåga ska säkras. Att acceptera den här sortens skrämselpropaganda är otänkbart. Försöket är dessutom kontraproduktivt. Ville Ryssland verkligen att Sverige inte skulle gå med i Nato kunde landet börja med att agera som en god granne, det synes dock inte vara aktuellt. Sannolikt kommer utrikesministerns utspel resultera i att Nato-opinionen stärks ytterligare. Det blev resultatet av den ryske ambassadörens misslyckade utfall i somras.
Brännströms beskrivning av ett dysfunktionellt försvar, det faktum att vi fortfarande satsar minst i Norden på militären och Rysslands alltmer aggressiva agerande måste bli ett uppvaknande för regeringen. Svenska väljare har dessutom traditionellt belönat politiker som erkänner att de har gjort fel och som därefter försöker göra rätt. Det finns inga godtagbara skäl att fortsätta blunda för problemen.