Psykisk ohälsa är ett stort problem bland svenska ungdomar. Enligt Folkhälsomyndigheten uppger nästan hälften av alla 15-åringar att de någon gång upplever psykosomatiska besvär. Det är en fördubbling jämfört med 1980-talet. Andelen pojkar och flickor som söker vård för ångest och depression har också ökat kraftigt.
Utvecklingen av den psykiska ohälsan borde diskuteras mer i den allmänna debatten. Självmord fortsätter att vara den vanligaste dödsorsaken bland unga, men även lindrigare psykiska besvär kan ha stor inverkan på en ung människas liv. Till exempel kan studierna försenas eller utebli och personen kommer då in senare i arbete och vuxenliv. För samhället finns pengar att spara på att minska den psykiska ohälsan bland unga.
Frågan är dock om ett nytt skolämne är den smartaste vägen. Debattörerna menar att det bara handlar om prioritering och exemplifierar med att matematik och teknikämnena gavs många fler studietimmar genom politiska beslut.
Ett helt nytt ämne skulle ju dock bli snäppet vanskligare. Lärare ska utbildas, ämnesplaner upprättas, betygsmål formuleras, och så vidare.
Dessutom kan man med fog fråga om skolan tål fler ämnen, eller ens fler uppdrag. Det är intressant att när Folkhälsomyndigheten försöker ringa in varför ungdomar mår sämre psykiskt pekar de på just skolan. Ungdomars känslomässiga förankring i familj och hem är idag ofta bättre än på 1980-talet. Folkhälsomyndigheten nämner i stället skolstress som en viktig faktor. Den som vill öka skolelevers psykiska välbefinnande borde kanske fundera på om det går att minska antalet ämnen.
Hursomhelst är förstås kunskap om psykisk ohälsa ett viktigt värn för individen. Att lära sig känna igen symptom, känna igen risker och veta hur man själv kan förbättra sin psykiska hälsa är viktiga verktyg. Här kämpar samhället fortfarande mot äldre tiders fördomar och tystnaden kring sjukdomar som hade ”med nerverna” att göra.
Ett sätt att sprida kunskap till fler är att använda digitala medel. Inom den psykiatriska vården finns goda erfarenheter av att erbjuda kognitiv beteendeterapi, och olika former av gruppterapi via nätet. Nog borde det gå att skapa en helt digital kurs om de vanligaste psykiska sjukdomarna samt om hur man som individ kan stärka sin mentala hälsa?
Med ett centralt framtaget material är inte kursen beroende av att det finns utbildade lärare på exakt varje skola. Kursen behöver inte bli ett eget ämne, utan skulle kunna låna timmar från till exempel Idrott och hälsa, eller biologiämnet.
En digital och central kurs vore det snabbaste sättet att snabbt sprida kunskap om psykisk hälsa till så många ungdomar som möjligt. Just att nå ut fort är inte att förakta, för ingen borde behöva förlora sin ungdomstid till sjukdomar som depressioner och ångest.