Även de som till vardags tycker att nationalism är otäckt verkar uppskatta irländarnas nationella yra. Deras högtid påminner oss om att nationalism inte måste vara något negativt.
I den svenska politiska debatten målar man gärna med primärfärger, utan nyanser. Just nu finns en trend att beskriva nationalism som något dåligt som hotar demokratin. Ibland används nationalism till och med som ett motsatsord till liberalism.
Felet många gör är att sammankoppla nationalism med företeelser som ledarkult, rasism eller imperialism. Det finns som bekant historiska exempel där dessa samverkat med nationalism. Men fenomenen existerar också i många sammanhang där nationalism inte är inblandat. Auktoritära ledare finns inom religiösa grupper, klaner, politiska rörelser, med mera. Rasism mellan olika etniska grupper existerade långt innan nationalismen och imperialism är tusentals år äldre än nationalstaterna.
Så vad är egentligen nationalism? Nationalismens essens har beskrivits som viljan att knyta politiska rättigheter till medlemskap i en nation. Det kan förstås vara både en exkluderande och en inkluderande kraft. I det svenska exemplet har det framförallt varit en progressiv kraft. Nationalistiska idéer om medborgarskap och gemensam identitet finns som en grund i bygget av både demokratin och välfärdsstaten.
Det gäller inte bara Sverige. Nationalism är det som får demokratier att hålla ihop. Morgonen efter valet måste miljoner människor i en demokrati vakna och känna att samhället fortfarande är deras angelägenhet, även om deras parti eller kandidat förlorade. Det måste alltså finnas en identitet och en lojalitet som är större än de sociala och ekonomiska intressen som tar sig uttryck i partipolitiken. Utan förankring i ett demos finns ingen bestående demokrati. Då faller även rättsstaten och den liberala ordningen. Man kan säga att till skillnad från totalitära samhällen är demokratier beroende av nationalismen som kraft.
Därför måste vi som uppskattar den liberala demokratin också värna den goda nationalismen.
Därför är det välkommet när Svenska Akademien tar strid i rätten mot nynazistiska organisationer som använder nationalromantiska dikter från bland annat Tegnér. Det var också rätt av dåvarande ÖB, Owe Wiktorin, när han i början av 90-talet lät fästa flaggan på alla Försvarsmaktens uniformer för att skydda vår nationella symbol från de främlingsfientliga kulturyttringar som just då fanns bland ungdomar.
Irländarna kan vara vår förebild. De flesta irländare ogillar IRA och terrorism. Desto större anledning att inte ge upp festliga traditioner och den vänliga nationalismen. Vi får inte lämna walk-over till mer auktoritära rörelser.