Anna Kinberg Batra valde till sist att avgå. Pressträffen där hon meddelade detta var ett av hennes bästa framträdanden någonsin. Bestämd och principiell förklarade hon sitt beslut och gick igenom de framgångar som har gjorts under hennes tid som partiledare.
Stödet för henne är fortfarande så starkt att hon skulle kunna överleva en strid. Det skulle kunna stärka hennes position långsiktigt och ge henne det mandat hon nu har saknat. Men det skulle också flytta fokus från moderat politik under överskådlig tid och ytterligare försämra partiets möjligheter att återhämta sig i opinionen. Kinberg Batra valde att sätta parti framför person och avgår.
Under pressträffen gjorde den avgående partiledaren tydligt vad hon tycker om kuppmakarnas fasoner. Moderat självskadebeteende kallade hon det och talet syntes till stor del vara ämnat att försäkra att tronpretendenten vars vänner leder många av de kommuner som drog igång den här rundan av avgångskrav inte når fram. Gott så. M har ingenting att tjäna på ett sådant partiledarbyte.
Det var Fredrik Reifeldt som i praktiken utsåg Kinberg Batra till sin efterträdare. Själv lämnade han politiken under kaosartade former som hon fick det tveksamma nöjet att städa upp. I kaoset ingick också den minst sagt impopulära decemberöverenskommelsen.
Därtill bör läggas att Kinberg Batra mycket väl kunde ha klarat av en öppen process i fri tävlan med andra kandidater. Men hon fick aldrig den chansen. Hon blev partiledare, men utan ett ärligt mandat att föra sin politik och genomföra de förändringar som behövdes i organisationen. När det började blåsa riktigt kallt visade det sig också att stödet från organisationen sviktade.
Moderaterna har allt att tjäna på en öppen process när efterträdaren ska utses. Det är hög tid att överge de lyckta dörrarnas val och lämna över makten till medlemmarna på allvar. Det ger mycket bättre förutsättningar för den nya partiledaren på lång sikt och det kommer att behövas. Det politiska landskapet har förändrats i grunden och kräver mycket av partierna och deras ledare. Detta är ett stort steg att ta för M, men det värsta som kan ske nu är att partiet försöker tillsätta en ny partiledare så snabbt som möjligt. Problemen är mycket större än Anna Kinberg Batra och att stressa fram en ny partiledare riskerar framförallt att gräva den egna graven än djupare.
Det är möjligt att hålla en extrastämma med partiledarval redan vid arbetsstämman i Örebro i oktober. Men det vore bättre att vänta en eller ett par månader och bjuda in till en bred och öppen process. Det skulle dessutom ha fördelen att kunna sätta fokus på den politik kandidaterna vill att partiet ska föra och ge såväl medlemmar som väljare en chans att lära känna Moderaterna igen.