35 år efter det att Argentina anföll Falklandsöarna inleds provokationerna mot Gibraltar, det brittiska territoriet på den södra delen av iberiska halvön. Det är Europeiska rådets ordförande Donald Tusk som förmodas ha gjort eftergifter mot Spanien inför utträdesförhandlingarna med Storbritannien. Det är smaklöst och måste upphöra genast.
Det är i Tusks förslag till riktlinjer inför förhandlingarna som det framgår att Spanien ska ha vetorätt i alla frågor som rör Gibraltars förhållande till EU efter Brexit. Ett sällsynt dumt förslag.
Gibraltar har varit brittiskt sedan det spanska tronföljdskriget i 1700-talets början. Vid freden i Utrecht 1713 tillerkändes Storbritannien Gibraltar ”för all framtid”. Detta till trots vägrar Spanien även i våra dagar att acceptera att Gibraltar tillhör Storbritannien och gör anspråk på området. Om det hela vore enbart en akademisk övning kunde det möjligen förbises men det spanska beteendet beskrivs periodvis bäst som regelrätta blockader mot Gibraltar.
1967 hölls en folkomröstning på Gibraltar där invånarna fick ta ställning till förslaget om spansk suveränitet. De röstade kraftigt mot detta. 2002 gjordes det igen. 99 procent av befolkningen röstade då för att fortsatt tillhöra Storbritannien. Det kan inte bli tydligare än så.
Den spanska inställningen är dessutom inkonsekvent då landet samtidigt har flera enklaver i Nordafrika. Dessa fungerar därtill i praktiken som landbryggor in i EU för ekonomiska migranter från Afrika. I Spaniens ögon är dock detta inte ett problem alls och fullt förenligt med viljan att underkuva gibraltarborna.
Det vore förödande för de framtida relationerna med Storbritannien att låta Spanien diktera villkoren för Gibraltars förhållande till EU. Det är att kasta alla förevändningar om goda avsikter i soptunnan redan innan förhandlingarna har inletts. Det är något EU inte har råd med.
Storbritannien är en viktig del av den europeiska ekonomin, inte minst för Sverige. 2016 exporterade Sverige tjänster till Storbritannien för 51 miljarder kronor samt varor för ytterligare 72 miljarder. Därtill importerade vi varor och tjänster för 62 miljarder kronor vardera. Storbritannien är en av våra viktigaste handelspartner. Detta är heller inte unikt för Sverige i EU.
Många länders välstånd beror till stor del på att det finns fungerande handelsrelationer med Storbritannien. De flesta inser givetvis detta och merparten av EU-länderna verkar inställda på att försöka få till så bra villkor för fortsatta relationer som möjligt. Men andra har egna agendor. Vissa vill straffa Storbritannien för fräckheten att lämna unionen, andra ser kanske en möjlighet att slå två flugor i en smäll och försöka driva igenom orättfärdiga territoriella krav.
Sverige måste genom regeringen samt våra Europaparlamentariker aktivt motarbeta att dessa mörka strömningar inte tillåts förstöra förhandlingarna med Storbritannien.