Då, efter 90-talskrisen, hade det blivit uppenbart att ATP-systemet var ohållbart. Försörjningsbördan för de arbetande generationerna var redan stor, och värre skulle det bli när andelen äldre i befolkningen stadigt ökade. Konsekvenserna av bristen på långsiktighet framgick tydligt. Både för finansieringen av systemet som helhet, och för de som drabbades av övergången till ett nytt system.
Många människor som hade förväntat sig att även de skulle få del av den generösa ATP kände sig svikna. Reaktionen är förståelig, trots att det nya systemet, som bygger den inkomst man själv tjänat in under arbetslivet, både är mer hållbart och rättvist. Vi vill inte hamna i en liknande situation igen, där gamla löften måste svikas för att ekonomin inte ska kollapsa. Ändå är det dit Socialdemokraternas vägval leder.
Den blocköverskridande pensionsgruppen är till för att undvika frestelsen för politiker att använda pensionerna som valfläsk. Det struntade dock Socialdemokraterna i när det gällde att säkra Vänsterpartiets stöd för statsministern.
Regeringen har därför lagt fram Vänsterns förslag om ett garantitillägg, till en kostnad på 9,4 miljarder kronor som betalas direkt ur statsbudgeten. Det är inte bara dyrt, utan underminerar grunden i systemet då människor i många fall knappt får högre pension alls av att arbeta mer. I vissa fall kan man till och med få lägre pension.
Som svar har de fyra oppositionspartierna lagt fram ett eget förslag (DN Debatt 8/5). För att direkt hjälpa de fattigaste pensionärerna ska garantipensionen höjas med 600 kronor per månad, bostadstillägget med 350 kronor per månad och skatten sänkas med 200 kronor i månaden. Detta för inkomster under 14 000 kronor.
Därtill föreslås en ”gas” i systemet motsvarande den så kallade broms som redan finns. När tillgångarna i pensionssystemet överstiger skulderna, som de gör i nuläget, ska utbetalningarna till pensionen öka.
Vilket förslag som kommer att röstas igenom av riksdagen är än så länge osäkert. Oppositionspartierna har fler röster än S, V och MP, men om Centerpartiet också stöder regeringens förslag kommer det att vinna. Det borde Centern inte göra.
Oppositionens förslag är i sak betydligt bättre, då det bevarar kopplingen mellan arbete och pension samtidigt som grundskyddet höjs. Ännu viktigare är dock att Socialdemokraternas försök att köpa till sig makten genom att kasta pensionssystemets grunder över ända, inte lönar sig. Martin Ådahl, Centerns ekonomiskpolitiske talesperson, har själv påtalat vikten av att pensionsgruppen bevaras (DI 23/5).
Fram till dess att frågan avgörs den 15 juni, lär förhandlingar fortgå. Så länge S inte drar tillbaka garantitillägget bör C släppa igenom oppositionens förslag. Pensionerna är för viktiga för att utlämnas till socialdemokratiskt maktspel.