Visserligen talar de olika branscherna i egen sak, men de lär vara nödda och tvungna till det då det kan handla om överlevnaden. Tidningsbranschen är inget undantag. Och de åtgärder, i form av tillfälliga distributionsstöd och stöd till lokal journalistik, som regeringen redan har presenterat räcker inte långt.
Enligt branschorganisationen TU Medier i Sverige, tidigare Tidningsutgivarna, kan nyhetsmedierna förlora varannan annonskrona under coronakrisen. Och även om läsarna betalar för papperstidningen eller internetprenumerationen räcker det generellt inte för att få affären att gå ihop. Det skapar den paradoxala situationen att efterfrågan på medieföretagens tjänster ökar samtidigt som ekonomin krisar.
Journalistiken behövs nu mer än kanske någonsin. Coronakrisen ställer ett sällan skådat krav på granskning av makten och bred rapportering från enskilda livsöden till vårdpersonalens situation. Det gäller på alla nivåer, från Regeringskansliet till vårdboendet lokalt.
Pandemin leder till svåra mänskliga överväganden. Inträffar det värsta kan vårdresurser behöva prioriteras – vem ska få en respirator? Och vilka krav kan ställas på vårdpersonal att arbeta om det saknas skyddsutrustning? Ska coronakrisen inte bli ett sår ned i folkdjupet behövs de svåra skedena skildras innan, under och efter.
Hur enskilda företag använder de krisåtgärder som staten ställer till förfogande kräver också kritisk granskning. Likaså de genomgripande politiska förslag som dagligen presenteras. Nyligen gavs exempelvis regeringen utökad makt, efter en lagstiftningsprocess som lämnar det mesta att önska.
Men lika viktigt som det är att statsråd bevakas är det att makthavare i regioner och kommuner avkrävs transparens. På många orter finns det få medieaktörer kvar som rapporterar från kommunfullmäktigemöten och granskar protokollen från kommunstyrelsen. Detta är nu den sista linjen av medial granskning som på sina håll kan hotas av coronakrisen, såväl som mångfalden i sektorn. Försvinner resurserna till lokal granskning kan kommunernas kommunikatörer oemotsagt sätta sin tillrättalagda bild. Nämndernas reseräkningar förbli ogranskade.
Ett tidningshus kan inte heller övervintra på samma sätt som ett flygbolag, som nu sätter planen på marken och varslar personalen. Redaktionerna behöver bemannas. Tryckerierna måste gå för högtryck. Distributionen ska fungera, från lastkajen till den sista postlådan där grusvägen slutar.
Medieföretagen behöver precis som alla andra företag hjälp för att kortsiktigt klara krisen. Det finns också lågt hängande frukter för staten att underlätta. Att skjuta upp eller ta bort den tidigare beslutade returpappersförordningen är en sådan sak. En annan är tillfällig momsbefrielse.
Ska den journalistiska infrastrukturen vara någorlunda bibehållen efter krisen krävs stöd för att klara den svåra tiden.