I dag onsdag avslutas arméövningen Northern Wind, som pågått sedan 18 mars, och Flygvapenövning 19, som i huvudsak pågått parallellt. De båda övningarna utgick från scenariot att norra Sverige försvaras mot ett anfall.
Det var inom ramen för arméövningen som den tragiska olyckan inträffade under natten till måndagen, som ledde till att en övningsdeltagare avled. Händelsen behöver utredas ordentligt för att få klarhet i vad som hände och för att Försvarsmakten ska upprätthålla förtroendet hos både anställda och allmänhet. Arméövningen utspelades i ett område mellan Boden och Haparanda, med totalt 10 000 deltagande personer från Sverige, Finland, Norge, USA och Storbritannien.
Flygvapenövningen täckte i sin tur ett betydligt större område i norra Sverige och även delar av Finland, med svenskt och finskt deltagande. Övning med deltagande stridsflyg över ett stort område medför närmast oundvikligen att allmänheten både hör och ser brottstycken av förloppet. Det är något som de boende i närheten av flygflottiljerna i norra Sverige och Finland är vana vid, inte minst eftersom liknande övningsutbyte mellan svenskt och finskt flygvapen sker närmast veckovis.
Allt eftersom försvaret sakta men säkert återfår resurser kommer närvaron att märkas i fler delar av landet, både under övning och vardaglig verksamhet. Detta ökar kraven på Försvarsmakten att både ge goda förutsättningar för den personal som driver verksamheten och att samsas med boende i närheten. Men ansvaret faller även på allmänheten att faktiskt låta personalen arbeta för att försvara landet, även då det innebär vissa hinder och oljud i vardagen.
Ett närliggande exempel är det beslut som nyligen fattades av länsstyrelsen i Västra Götaland, som kraftigt begränsar Skaraborgs flygflottiljs möjligheter att öva i området kring Trollhättan Vänersborgs flygplats. Detta efter att gårdsägare i området klagat utifrån att deras hästar skräms och skenar av ljudet från Jas-planen. Försvarsmakten ska självklart inte orsaka kraftiga störningar i onödan, och i situationer som denna krävs en förstående attityd och noggrann information på förhand till gårdsägarna. Men när intressena ställs mot varandra väger dock förmågan att försvara landet betydligt tyngre. Att denna konflikt slutar i begränsningar för Försvarsmakten är därför en förlust för alla.
Om vi vill att försvaret ska ta plats vid ett eventuellt hot mot Sveriges säkerhet måste vi också låta det ta plats i förberedelserna för ett sådant scenario. Med detta följer att tålmodigt köra bakom militärkolonner, acceptera en rimlig mängd oljud då man bosatt sig nära ett övningsområde och i möjligaste mån anpassa sig efter det utrymme försvaret behöver för att utföra sin uppgift. Den hänsyn till invånarnas vardag som Försvarsmakten visar i dag kommer inte att finnas från en eventuell anfallande fiende.