Skolan möjliggör livsresor. Att välja skola är något mellan ett barn och dess föräldrar, det kan forma ett helt liv.
Nu vill LO, Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund utreda antagning och urval till Sveriges skolor ur ett segregationsperspektiv. Tobias Baudin, 1:e vice ordförande LO, Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet, och Bo Jansson, ordförande Lärarnas riksförbund, skriver på DN debatt (9/2): ”Om elevunderlaget på Sveriges skolor ska bli mer heterogent sett till elevernas bakgrund måste antagningsförfarandet till alla skolor ses över.” I klartext vill de begränsa skolvalet och därmed vilka livsresor som får bli av.
Segregerade skolor är vänsterns ursäkt för att begränsa det fria skolvalet. Skolsegregation mäts med avseende på föräldrars utbildningsnivå, ursprung och ekonomiska förutsättningar.
Att segregerade skolor är problematiskt bygger på tanken om kamrateffekter. Högpresterande elever anses inspirera sina klasskamrater. Därför eftersträvas blandade klasser. Väljer den högpresterande eleven en annan skola sjunker resultatet för de andra eleverna. Att det inte stämmer har skolforskaren, Gabriel Heller Sahlgren visat i rapporten ”Ett politiskt villospår” (Timbro, 2015). När kamrateffekter närmast är politisk humbug faller mycket av resonemanget kring segregerade skolor.
Däremot är det ett problem att utanförskapsområden ofta har dåliga skolor. Klassrummen blir en spegling av de samhällsproblem som finns.
Problem som vänstern kopplar till det fria skolvalet beror ofta på sådant som är utanför skolans kontroll. Skolsegregationen beror framförallt på boendesegregationen, konstaterar det till Arbetsmarknadsdepartementet kopplade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, i en studie från 2015. Något som LO, Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund också konstaterar, men sedan inte låtsas om.
Ett annat argument för att inskränka skolvalet är att det bara gynnar barn med goda förutsättningar. Men även det motbevisar IFAU, som i en rapport från 2014 skriver att är det några som tjänar på skolvalet är det elever från svagare familjebakgrund.
Sällan blir de ideologiska skiljelinjerna så tydliga som i skoldebatten. LO, Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund är låsta i ett systemtänkande där skolor går före elever.
Istället för att höja underpresterande skolorna vill de begränsa möjligheten att välja bort en dålig skola. De som drabbas hårdast av ett sådant förslag är barn med goda studieförutsättningar som bor i ett utanförskapsområde. Elever med goda förutsättningar kan alltid flytta till en bra skola.
Frågan är om barn ska tillåtas vara försökskaniner i statliga sociala försök utan vetenskaplig förankring – eller om elever och föräldrar ska få välja själva.
Likt Don Quijote slåss mot väderkvarnar han tror är jättar, strider vänstern mot det fria skolvalet. Att Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund lånar sina namn till den fejden är beklagligt.