Tekniken utvecklas, och det går fort. Snabbkassor ersätter personal på restauranger och matbutiker. Biljetter köps digitalt, skannas digitalt och man håller alltmer sällan i fysiska papper. Det talas ofta om att sätta gränser men i stället vill alla gå framåt. Myndigheter lägger gärna in ordet “digitalisering” lite överallt där det låter bra. “Digitalisera”, “Modernisera”, “Effektivisera”. Begrepp som låter bra i skrift, men hur fungerar de i praktiken?
Ett problem med digitalisering är att den ibland försvårar mer än den förenklar. Att gå igenom tjugo steg på MAX beställningsautomat i stället för att gå fram till kassan och fråga om en milkshake är inte nödvändigtvis en förbättring. Beställningen går inte snabbare och personalen behöver ändå gå och göra en milkshake.
I söndags skrev tio forskare en kritisk debattartikel i DN om Skolverkets läroplan från 2018. Läroplanen fastslår att förskolebarn måste arbeta med digitala verktyg. Forskarna radar upp flera olika anledningar till varför det inte gynnar barnen. De sista årens forskning visar snarare att digitala hjälpmedel ofta är menligt för små barn. Bland annat är hög användning av digitala medier kopplat till sämre språkutveckling. Ett av huvudargumenten i debattartikeln är också att skärm blir en ersättning för relationer. Barn lär sig bättre i samspel med vuxna än framför en skärm. Det är ett bredare problem i samhället. I teknologins tid är mänsklig kontakt det vi saknar mest av allt. Utvecklingen går dock inte åt rätt håll i det avseendet.
Läsplattor och datorer kan absolut vara bra verktyg för inlärning, men då bör de inte läggas in som obligatoriska delar av undervisningen. Läroplanen ska inte detaljstyra hur läraren väljer att lägga upp sin undervisning. Det borde vara upp till lärarna själva huruvida de tycker att det finns behov för digitala inslag i undervisningen. Det är däremot inte ett självändamål. Det är dessutom dåligt för miljön om beslutet innebär att förskolorna ständigt behöver köpa in och uppdatera sig på digitala verktyg.
Myndigheter borde generellt låta bli denna typ av detaljstyrning, men om det måste ske behöver den bygga på forskning. Speciellt när det gäller barn. Besluten bör överlåtas till lärarna men också rikta sig efter barnens bästa.
I stället för att stirra sig blind på ständig utveckling och digitalisering bör resurser läggas på mer vuxennärvaro. Relationer och lek är den bästa grunden för små barns inlärning och sociala utveckling. Läroplaner behöver anpassas därefter. Digitalisera inte för digitaliseringens skull.