Värdet av institutionen Simson ska inte underskattas. Men ännu viktigare är värdet av ge denna och andra företagare möjlighet att utveckla city och dess förlängning i strandpromenaden, skriver ledarskribenten.
Namnet kan syfta på adressen för de våningar i husen närmast stranden som få personer har råd att bo i, men det syftar också på den lilla strandremsan framför husen. Det är en lika populär som oansenlig liten strandpromenad. Den nyttjas av många boende i området på sin väg till jobbet, då den binder ihop det större grönområdet Rålambshovsparken på Kungsholmen med Stadshuset och city.
Strandpromenaden uppskattas såväl för sin strålande utsikt över Riddarfjärden, sin naturliga skönhet och sin enkelhet. Den är befriande tom på modern konst, fula informationsskyltar och ”förskönande” trädgårdsgrejer. Promenaden är på sin höjd 15 meter bred, den har en gångväg och några meter jordfärgad gräsmatta. Vissa träd ser rätt döda ut. Andra är charmerande egensinniga, lutande i vattenkanten, ständigt på väg att rasa. I all sin enkelhet är Norr Mälarstrand ett centralt grönområde när det är som bäst. Vackert, karaktärsfullt och välanvänt.
En sak till som starkt bidrar till att göra den oansenliga remsan både använd och vacker är att man inte förbjudit viss exploatering i dess anslutning.
På fast mark, i hörnet av Rålambhovsparken, ligger Boulebar. Med en bar. Och boule. Där flockas törstiga afterworkare (och barnfamiljer) för att dricka öl (eller spela boule).
I mitten av strandpromenaden ligger Mälarpaviljongen, en stor och till allra största delen flytande bar och restaurang. Här samsas de lite finare seniorerna, som sannolikt bor i våningarna därovanför, med kompisgäng, företagssällskap och queerfolket i stan. Lite längre bort mot Stadshuset låg på min tid M/S Gerda, ett 30-talsfartyg som tjänstgjort i amerikanska flottan och senare som restaurangfartyg på Kungsholmen. Det var något av en institution tills någon brände upp den. Flera restauranger ligger längs med vägen, såväl på kajen som i vattnet.
Parallellerna till Västervik är givna. Vi har en vackert belägen central strandpromenad. Men som historiskt inte utnyttjats särskilt väl av kommunen. Mycket positivt har hänt, inte minst med Tändstickan, Slottsholmen, Myntbryggan och nu promenaden ut mot Barlastudden. Men strandlinjen mot Gamlebyviken från småbåtshamnen förbi varmbadhuset och Slottsholmen bort till Kulbacken är fortfarande en påtagligt underutnyttjad sträcka.
Här heter institutionen Simson, som nu blivit en politisk stridsfråga. Värdet av institutionen ska inte underskattas. Men ännu viktigare är värdet av ge denna och andra företagare möjlighet att utveckla city och dess förlängning i strandpromenaden. Få upplevelser skulle sannolikt slå den att sitta på vattnet och med utsikt över Västervik medan man äter och dricker gott.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Simsonfrågan kokar enligt tjänstemännen ned till frågan om detaljplaner. Och detaljplan för området ska enligt kommunen strax ut på remiss. I kommande detaljplaner finns nu en unik chans att tillföra mänsklig aktivitet till den centrala strandpromenaden på sommarhalvåret och höja stadens attraktionsvärde som turist- och bostadsort.
Det skulle sannolikt gå att göra utan att förstöra siluetter och kulturhistoriska värden. Flytande restauranger skulle kunna ha en mycket blygsam höjd i förhållande till promenaden. Och den biologiska miljön påverkas måttligt. Att byggnaderna ligger på vattnet kan dessutom ge kommunen stor rådighet över utvecklingen på sikt.
Det är en möjlighet som inte bör försittas.