Kommunernas ekonomi är ansträngd och gruppen äldre förväntas öka framöver. Ekonomiskt kommer man behöva vända på varenda sten. Men kanske finns en av lösningarna i en förändrad attityd.
Nyligen avslutades TV4-serien Fyraåringarna på äldreboendet. I programmet får tittarna under sex veckor följa tio stycken fyraåringar som umgås med tio stycken äldre i åldersgruppen 70 till 100 vid ett boende i Norrtälje.
Baserat på ett amerikanskt exempel vill de två geriatrikerna i programmet, Ingmar Skoog och Anne Ekdal, undersöka om de äldres rörlighet, minne och talförmåga förbättras under dessa sex veckor med fyraåringarna. Läkarna är ursprungligen skeptiska till om det alls går och i vilken omfattning. Efter de sex veckorna har flera av de äldre kraftigt förbättrat sin hälsa. Sju av tio upplevde påtagliga fysiska förbättringar. Några uppvisade en bättre verbal förmåga. Generellt var resultatet mycket gott. En av de äldre uppger att det “är som att leva på nytt”.
Från detta kan det offentliga ta med sig något. Sverige står inför en stor utmaning vad gäller äldreomsorgen. Kommunernas kostnader stiger och prioriteringarna kommer att bli tuffa framöver. Enligt SCB:s befolkningsprognos från förra året kommer antalet människor över 80 år att öka med över 50 procent fram till 2030. Detta samtidigt som alla vet att resurserna och personalen till äldreomsorgen inte kommer att fördubblas.
Samtidigt är äldrefrågorna inte direkt högst upp på den politiska dagordningen. Trots att frågan är central för huruvida Sverige i framtiden ska kunna kallas ett välfärdsland i toppligan pratas det inte särskilt mycket om det.
Sverige är helt enkelt attitydmässigt illa förberett. Många äldre vittnar om hur de knuffas undan från offentligheten – enbart på grund av sin ålder. I många andra länder är mor- och farföräldrars arbete med barnpassning snarare norm än undantag. I stället för att ställa frågan om hur vi kan tillvarata de äldres omsorgsförmåga debatterar vi nu i Sverige om alternativ till förskola ens ska få förekomma.
Samtidigt sticker Sverige i flera internationella studier ut som synnerligen präglat av negativa attityder mot äldre på arbetsmarknaden. Delegationen för senior arbetskraft har kunnat visa på en omfattande diskriminering mot äldre personer vid rekryteringsprocesser. Efter 65 är chansen i Sverige nästan obefintlig att bli kontaktad. Samma sak gäller i politiken. I en undersökning från AMF/Novus uppgav endast en femtedel att den tillfrågade allmänheten att de skulle vara positiva till en statsminister i 75-årsåldern.
Det börjar bli dags för ett attitydskifte i Sverige. Den svenska ungdomsfixeringen har ett pris. Precis som i TV4-serien om knattarna som besöker äldreboendet måste frågan om hur vi skapar ett värdigt åldrande lösas tillsammans.