Med höstens regn har intresset för lantbrukets förutsättningar minskat. Det stora engagemanget för livsmedelsproduktion som fanns hos politiker under sommarens svåra torka har sköljts bort, trots att det är nu som konsekvenserna av vädret verkligen börjar märkas.
I Lantbrukets affärstidning ATL (16/11) rapporterades det nyligen om den svåra situationen efter torkan för landets grisgårdar. För flera grisproducenter är konkurs inte långt borta. Risken finns att det bara är början på problemen, särskilt om vintern blir lång och bönderna till höga priser måste köpa in än mer extra foder till djuren.
Hur tufft är då läget? Årets skörd av spannmål är den minsta sedan 1959, enligt siffror från Statistiska centralbyrån och Jordbruksverket (15/11). Jämfört med förra året är skörden 46 procent mindre. Och för en redan pressad sektor riskerar konsekvenserna av torkan att bli kännbara.
Möjligen är också lantbrukssektorn känsligare än tidigare för produktionsstörningar. Förr kanske lantbruksföretagen kunde ta större höjd för att skördar riskerade slå fel och ha mer foder lagrat. I dag har i stället lantbruket drivits på att ta intryck från industrin kring hur verksamheten planeras, en utveckling stödd av såväl näringens egna organisationer som myndigheterna för att öka konkurrenskraften. Det kan ha gjort att gamla beprövade förhållningssätt i en del fall har ersatts av nya system, där lagren är mindre och tilltron högre till att skördarna ska vara förutsägbara. Med en allt hårdare utländsk konkurrens måste samtidigt svenska livsmedelsföretag vara så smala som möjligt.
Det svenska lantbruket har dessutom mött ett annat osäkerhetsmoment efter torkan – politikernas ageranden. I övergångsregeringens budget saknades delar av krisstöden, som utlovades av regeringen under sommaren. Men kommer en ordinarie regering på plats talar mycket för att posten återfinns i extrabudgeten, menar landsbygdsministern i övergångsregeringen Sven-Erik Bucht (S) i tidningen Land Lantbruk (20/11). Eftersom det finns ett brett politiskt stöd kring krisstöden är bedömningen att det kommer med i budgeten oavsett regeringens politiska färg.
Samtidigt bör krisstöden ses som ett undantag, de är uttryck för en omtanke om lantbruket som framstod som en självklarhet under sommarens krisläge men som nu inte är lika given. Och det här pekar på ett generellt problem med de svenska ambitionerna kring lantbruket – de styrs av tillfällig väderlek och politiska vindar.
När totalförsvar är trendigt talas det från politiskt håll varmt om värdet av en stabil livsmedelsförsörjning. När torkan är svår åker partiledare till gårdar för att informera sig om effekterna och lova krafttag. Men däremellan händer inte mycket.
Det varierande engagemanget är skadligt – osäkra politiska förhållanden kan vara nästan lika förrädiska som osäkert väder. Ett steg för att förbättra läget är att politiken börjar ägna kraft åt lantbruket inte bara när vädret tillåter.