Det finns en längtan efter grön politik, sade Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin med eftertryck när hon inledde partiets kongress i Linköping. Men endast 3,6 procent av väljarna verkar vilja att den ska komma från Miljöpartiet. Samma dag som Miljöpartiet samlades i Linköping publicerade Sveriges Radio Ekot (26/5) de sammanställda siffrorna som placerar partiet under riksdagsspärren.
De lokala och nationella maskrosornas problem var inget som partiföreträdarna berörde när de drog långt över programtiden för att gjuta mod i de ditresta ombuden. För första gången på länge gjorde också Miljöpartiet skäl för namnet, i alla fall i retoriken. Inte en enda gång lyckades någon av partiets sex statsråd som inledde kongressen nämna migrationspolitiken. Istället dominerade miljöpolitik i allmänhet och osminkat beröm åt den egna insatsen i synnerhet. Miljöpartiet utmålades som ledare i den globala klimatpolitiken.
Att partiets språkrör och regeringsföreträdare undvek de negativa opinionssiffrorna och talade om en ljusnande framtid i sina inledningsanföranden var naturligt, motsatsen hade varit uppseendeväckande. Det som dock var lite förvånande var att partiledningen låtsades som att partiets krokiga väg de senaste åren varit som en tysk motorväg – spikrak. Att MP drivit och associerats främst med andra frågor än miljöpolitiken de senaste åren låtsas ingen om.
Men hotet från Centerpartiet som håller på att etablera sig som det nya miljöpartiet verkade ha skakat om. Kanske var det därför som inställningen till Centern verkade vara minst sagt delad. Ena stunden målade Isabella Lövin upp Centern som en motståndare lika farligt som allt höger om Stefan Löfven. Andra stunden sträckte hon ut handen för samarbete.
Att Miljöpartiet söker de politiska konfliktlinjerna inom miljöpolitiken är strategiskt rimligt. Det är ett parti i kris som behöver hitta tillbaka till rötterna. Samtidigt skapar det andra problem. Vad än ledningen säger har Miljöpartiet inte lyckats åstadkomma mycket inom miljöpolitiken i regering. Väljarna har fått svart på vitt att röster på MP inte innebär en bättre miljöpolitik ens när partiet hamnar i regeringen. Det kan inte kompenseras med hårda attacker på Allianspartierna.
Ett ovanligt konkret exempel på vad Miljöpartiet vill åstadkomma levererades av miljöminister Karolina Skog (MP) som beskrev bilen som de cyklande barnens fiende. Budskapet var att hon i stor utsträckning vill ha bort bilen från städerna. Ett utspel som bör ses som en flört med partiets köksbordsaktivistiska rötter. Om det är tänkt att bli verklighet ska samtidigt vara osagt, språkrören presenterade kort därefter en satsning på elbilar. Möjligen är det illustrativt för Miljöpartiets problem – vägen framåt är fortsatt krokig.