Om det är sant att primärkommunen inte har skulder så är det för att dessa är förlagda på de kommunala bolagen. Skulderna på några miljarder kronor till Kommuninvest ligger i första hand på Västerviks Kommuns Förvaltnings AB, som i sin tur lånar ut dem till övriga kommunala bolag.
Ibland används det där påståendet om skulderna även för att motivera varför det är så bra med kommunala bolag. Men det är lite svårt att begripa vad som skulle vara fördelen med att skulderna ligger på bolagen istället för på kommunen. Kostnader och risker för lånen förs alltid över på kommunen oavsett var de formellt ligger. Rent praktiskt kommer en kommun aldrig låta ett bolag med samhällsviktig verksamhet gå i konkurs.
Och för den som ändå tror att det är bolagen som bär på risken och inte kommunen så kan beslutet på det senaste kommunstyrelsemötet vara en ögonöppnare. Eftersom låneutrymmet kontinuerligt höjts för bolagen så inser kommunstyrelsen att även kommunens borgensförbindelse måste höjas till samma nivå; drygt 3,3 miljarder kronor. Det är alltså kommunen som bär risken för lånen, såväl praktiskt som formellt. Skulderna i bolagen är obönhörligt fastsvetsade vid primärkommunen, oavsett vad vissa folkvalda vill få oss att tro.
Det betyder inte att det är olämpligt att ha lån. Inte ens att det är olämpligt att öka dem. Det är räntemässigt fördelaktigt att ta lån för kommuner idag, och kommer sannolikt att vara så under överskådlig tid. Och det kan finnas skäl att låna. Som att göra nödvändiga investeringar i ett åldrande VA-nät eller investeringar som kan sänka kostnader på sikt.
Men det finns skäl att väcka frågan hur planen avseende belåningen egentligen ser ut. Ökar kommunens lån för att man gör kloka investeringar för framtiden, eller ökar lånen för att kostnaderna ökar? Att låna för att finansiera sina löpande kostnader är lika oklokt för en kommun som för en person.
Västerviks kommun är inte ensam om utvecklingen. I Kommuninvests rapportering kring kommunernas låneskuld konstateras att utlåningen ökat kraftigt under de senaste åren. Samtidigt kommer skatteintäkterna utvecklas svagt och den stora utmaningen är att de som arbetar ska finansiera allt fler som inte arbetar. Det genererar, med ord från Kommuninvests vd, ett finansieringsgap för kommunerna.
Västerviks kommun har tidigare fått kritik av externa revisioner för att inte följa och analysera den demografiska utmaningen i sin långsiktiga ekonomiska planering.
Och även om kommunalrådet nu har låtit meddela att ökningen av lånetaket är en direkt konsekvens av investeringar i den beslutade budgeten (VT 1/9), så finns det i Västervik en koppling mellan lån och löpande kostnader. Här har man kunnat undvika en höjning av kommunalskatten delvis tack vare vinsterna från de kommunala bolagen. Men samtidigt ökar alltså skulderna i bolagen kontinuerligt.
Det är inte en klok väg framåt att låtsas att man har en god ekonomi med en relativt låg kommunalskatt och samtidigt öka lånen för att få systemet att hålla ihop. Det döljer faktiska samband för medborgarna. Och riskerar att långsamt urholka kommunens ekonomi. En mer livaktig diskussion i frågan skulle vara värdefull.