Beträffande såväl jordbruk som skogsägande tycks Centerpartiet tappa de stora visionerna och foga sig till regeringens politik.
Då januaripartierna presenterade delar ur regeringens senaste vårändringsbudget kunde centerledaren Annie Lööf stoltsera med två nya satsningar på landsbygden. Dels 417 miljoner kronor i stödprogram, dels 360 miljoner kronor i ersättning till ägare av avverkningsskyddad fjällnära skog. Förslagen kan tyckas vara en framgång, men innebär egentligen en anpassning till Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Den första satsningen är ett tillskott till det så kallade Landsbygdsprogrammet, som finansieras gemensamt av Sverige och EU:s jordbruksfond. Syftet är att stärka jordbrukets konkurrenskraft och öka livsmedelsproduktionen. Att stödja svenskt jordbruk är fullt rimligt då det verkar på en gemensam marknad och har relativt höga kostnader. Bland annat på grund av hårda regler, vårt nordiska klimat, och höga skatter.
Däremot är byråkratiska och centraliserade bidragssystem knappast vad lantbruket behöver. Redan i presentationen av förslaget framgick nackdelarna då det inte ens är klart vad pengarna kommer att gå till. Det ska januaripartierna besluta ”inom kort”, men det måste därefter också godkännas av EU-kommissionen.
Det är inte heller säkert att bidragen faktiskt kommer att främja jordbruk och livsmedelsproduktion som utlovat. När Timbros nättidskrift Smedjan granskade Landsbygdsprogrammet (26/12) fann den många finansierade projekt som inte alls har med lantbruk att göra. Till exempel padelbanor, hunddagis och en ”cowboybåt” med dansbana. Flera projekt lyckas inte heller uppnå sina jobbmål (8/1).
Centern borde driva på för att öka jordbrukets förmåga att själv bygga upp konkurrenskraft, genom exempelvis lägre skatter och enklare regelverk. Men i stället har partiet nöjt sig med mer av klassiskt socialdemokratiska lösningar.
Liknande slutsatser kan dras av ersättningspengarna till skogsägare. Visserligen är det naturligtvis helt rätt att staten ersätter utebliven inkomst när skogsavverkning inte tillåts av miljöskäl. Men att lyfta fram detta som en stor Centerpartistisk seger bådar illa för ägande och brukande av skog. Att skogsägarna ersätts får inte bli en ursäkt för att tillåta ytterligare hinder för avverkning.
Risken finns att ersättningsfrågan går samma väg som Skogsutredningen. Trots att punkt 26 i januariöverenskommelsen stipulerade en utredning för stärkt äganderätt, blev resultatet förslag om ännu mer skyddad skog. Centerpartiets nya riktning öppnar för en intern klyfta mellan land och stad, då den har letts av den så kallade ”Stureplanscentern” och det mesta tyder på att den främst stöds av väljare i storstäder. När flera företrädare med landsbygdsprofil nu ämnar hoppa av ökar behovet av en trovärdig landsbygdspolitik. Tyvärr verkar denna utebli.